SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PERPETUELL, sbst.
Ordformer
(äv. -el)
Etymologi
[ombildning av PERPETUAN gm anslutning till PERPETUELL, adj.]
(†) = PERPETUAN. 2RARP 6: 552 (1731). Jag (tog) ut en klädning af perpetuel. Roland Minn. 78 (c. 1748). Åstrand (1855). jfr Kjellberg Ull 425 (1943).
Spoiler title
Spoiler content