SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIANINO pi1ani4l. -no, n.; best. -ot; pl. -on, äv. (numera föga br.) -os (AB 1869, nr 127, s. 1, MeddPetersonMusikh. 1915, nr 1, s. 1).
Etymologi
[av it. pianino, diminutiv av piano (se PIANO, sbst.1)]
mus. mer l. mindre skåpformigt piano med strängar i ett vertikalt plan; motsatt: flygel o. taffel. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 52. SvSkog. 1272 (1928).
Spoiler title
Spoiler content