publicerad: 1953
Etymologi
1) som är vid god (fysisk o. psykisk) vigör, ”rask”; äv. i utvidgad anv., om tid; numera vanl. med bibet. av l. närmande sig 2. Pigg och kry. Pigg och rask. Piggesta tiden. 2Saml. 35: 215 (1662). Hielp min Son som war hel qvick och pigger / Men hastelig är worden siuk. Vultejus Post. O 3 d (1686). Johanna var i dag pigg och feber-fri. VetAH 1766, s. 84. SDS(A) 1932, nr 200, s. 6. — jfr MORGON-PIGG. — särsk. i jämförelser; ofta svårt att skilja från 2 a. (Skolmästaren, som just kommit upp efter en sjukdom) ”såg så pigg ut som en kosack i skumrasket”. Topelius Fält. 3: 228 (1858). Pigg som en mört (säges) om personer med god hälsa. MinnVg. 171 (1900). Pigg som en orre. Hedin Transhim. 1: 307 (1909).
2) som utmärkes av livlighet o. rörlighet i själsligt o. intellektuellt avseende o. i sitt uppträdande, livlig, vaken; ofta med bibet. av dels: glad, uppsluppen, dels: begåvad, ”klipsk”; jfr 1. Pigg och vaken. Pigg och nyter. Pigg och glad. Spegel (1712). En liten, treflig, pigg gatpojke. Backman Reuter Bræsig 51 (1872). Pigg och trevlig dam önskar för ev. äktenskap stifta bekantsk. m. trevlig läkare. SvD(A) 1935, nr 181, s. 13. Barnen verkade piggare och gladare än någonsin. Olsson Nye 174 (1947). — särsk.
a) i jämförelser; jfr 1 slutet. Jag blef (efter middagsluren) i hast så vaken och pigg som en ärla. Naumann GranskKr. 2: 137 (1881). Pigg som en ärta. Trenter LysLandn. 169 (1946).
b) i utvidgad l. oeg. anv.; särsk. om ngt som vittnar om pigghet hos ngn l. som gör samma intryck som en pigg person o. d.; om sak äv. allmännare: som gör ett livligt o. glatt l. trevligt intryck; stundom med bibet. av: piffig l. finurlig. Törneros Bref 1: 331 (1831). Nu hördes en liten pigg och gäll fruntimmersröst. Ödman VårD 1: 115 (1882, 1887). Det var en ny och pigg idé, denna tanke om utställningar, där konstnärerna skulle infinna sig anonyma. SvTidskr. 1892, s. 57. En mycket pigg och rolig detalj synes öfver ingångsdörren. TT 1900, Byggn. s. 93. Tranås är en av de piggaste städerna bland dem ”som vill opp”. GHT 1945, nr 245, s. 12. — särsk.
α) om ngns ögon l. blick: livlig, spelande, vaken. Lind (1749). Greta hon har ögon, som smila och tigga, / illpariga, pigga / af skälmskhet och lust på konfekt. Fröding Stänk 88 (1896). Norling Mänskl. 274 (1930). jfr (ss. adv.): (Han) plirade .. piggt omkring sig. Ödman VårD 1: 34 (1884, 1887).
β) om skrift, särsk. tidning: som utmärkes av intellektuell rörlighet o. vakenhet, livfull o. rapp stil, aktuellt o. intresseväckande (o. roande) innehåll o. d.; äv. om stil. Jolin Smädeskr. 25 (1863). H. B. Palmær .. (hade) begynt utgifvandet af den särdeles pigge ”Östgötha Correspondenten”. SvBL 8: 463 (1881). En .. författare, hvilkens originella och pigga stil förskaffat honom en vidsträckt läsekrets. VFl. 1911, s. 71. jfr (ss. adv.): En krans från Långholmen med tack för piggt refererade stölder. Siwertz JoDr. 170 (1928).
3) (vard.) i uttr. pigg på ngt l. på att göra ngt, som är med på l. (livligt) intresserad av (att göra) ngt, som har (god) lust att göra ngt. TIdr. 1896, s. 468. Han var just inte vidare pigg på att släppa sin enda dotter in på den törnbeströdda teaterbanan. Ziedner Lögn 136 (1930). (Kyrkomötets) ledamöter äro icke så pigga på nymodigheter. GHT 1945, nr 13, s. 9.
(2 b α) -ÖGD, p. adj. som har pigga, vakna ögon; äv. bildl. l. oeg. Sahlstedt (1773). En piggögd mus. Renvall Stjärna 53 (1933). Genom att på sitt piggögda sätt tala om detaljerna flyttar hon den grönländska verkligheten åtskilliga mil närmare oss. Husmodern 1951, nr 10, s. 32.
Avledn.: PIGGA, v.2, se d. o. —
PIGGHET, r. l. f.
2) till 2: livlighet, vakenhet o. d. Runeberg 4: 283 (1836). Piggheten och finurligheten sitta ofta tydligt i .. (göingens) ansikte. TurÅ 1937, s. 320. —
PIGGNA, v.; i förb. piggna till10 4.
1) till 1: åter bli vid god vigör, leva upp igen, kvickna till, repa sig. Strix 1903, nr 38, s. 3. SvD(B) 1944, nr 39, s. 2.
2) till 2: bli pigg, livlig o. vaken på nytt, (börja) bli piggare. Engström Häckl. 83 (1913). Den dävnaste nämndemannen piggnade till (vid ett visst moment av barnuppfostringsmålet). Moberg Rosell 17 (1932).
Spoiler title
Spoiler content