SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PIKÉ pike4, sbst.2, r. l. m. ((†) n. Lind (1749), Dalin (1855)); best. -n l. -en.
Ordformer
(picket 17491904. pickiete 1648. picquet 1645. piké 1889 osv. piket 17341921. pikett (-ette) 16581904. piquet (-qv-) 16881949. piquett (-ette) 17901818)
Etymologi
[jfr t. piket(t), eng. piquet; av fr. piquet; av omstritt urspr.]
kortsp. ett slags kortspel som spelas av två personer med 32 kort (med borttagande av de tjugo lägsta korten i leken). Brasck FörlSon. G 4 a (1645). Herrar rentierer sutto i skjortärmarne på Grand Café och spelade piquet. Strindberg TrOtr. 2: 15 (1883, 1890). Werner o. Sandgren Kortox. 17 (1949).
Ssgr (kortsp.): PIKÉ-LEK. (vanlig) kortlek varifrån de tjugo lägsta korten borttagits. Düben Talism. 4: 49 (1817).
-PARTI.
-REGEL; pl. -regler. Wilson Spelb. 428 (1888).
-SPEL. Lind 1: 1292 (1749).
-SPELARE. Lind 1: 1228 (1749).
Spoiler title