publicerad: 1953
PIKENERARE pik1ene3rare2 l. pi1k-, äv. 10400, m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. PIKENER l. PIKNER, m.; pl. -er.
Ordformer
(pikener (pick-, pijk-, -eer) 1621—1828. pikenerare (pijk-) 1640 osv. pikner (pijk-, piq-) 1669—1788. piknerare (pick-, pijk-, piq-) c. 1635—1739. piquener (picqv-, -eer) 1679—1832. piquenerare (picque-, piqve-) 1668—1856. piqwinerare 1629)
Etymologi
[jfr d. pikener, nor. pikenér, holl. piekenier, t. pikenier(er); av ä. fr. piquenaire, till fr. pique (se PIK, sbst.1 II)]
(förr) mil. (fot)soldat beväpnad med pik. Gustaf II Adolf 255 (1621). Infanterikompanierne (på G. II A:s tid) bestodo af en Kapiten, en Löjtnant, .. 72 Musköterare, 54 Pikenerare och 18 Öfverkompletta. KrigsmSH 1802, s. 17. SvKulturb. 1—2: 114 (1929).
Ssgr (förr, mil.): A (†): PIKENER-BATALJON, -DIVISION, -KOMPANI, -KORPRAL, -KÅR(EN), se B.
-KOMPANI. (pikener-) särsk. om kompani vid pikenerarkåren på Gotland. SvNorStatscal. 1816, s. 130. Visby Piquener-Compagnie. Därs. 1820, s. 121. —
-KORPRAL. (pikener- 1669—1685. pikenerare- 1933 osv.) korpral vid förband av pikenerare. Delachapelle ExBook 6 (1669). —
-KÅR(EN). (pikener-) på Gotland: kår bildad av den äldsta gruppen av de till nationalbeväringen hörande värnpliktiga; jfr pikförar-kår(en). SvNorStatscal. 1816, s. 129.
Spoiler title
Spoiler content