SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PIKERA pike4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) pr. sg. -er OxBr. 11: 509 (1633)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(picker- (-cc-) 16121939. pigger- 1632. piker- (-ij-, -eer-) 1674 osv. piquer- (-cqu-, -cqv-, -qv-) 16321915)
Etymologi
[jfr t. pikieren; av fr. piquer, sticka med ett vasst föremål o. d., till pic (se PIK, sbst.1). — Jfr PIKADOR, PIKANT, PIKÉ, sbst.1, PIKÖR]
A. i mera konkreta anv.
1) (†) utstoffera (tyg) med sticksöm l. med regelbundet uthackade hål l. dyl.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Huit Pickerat Atlask. KlädkamRSthm 1612 A, s. 8 b. (Eng.) Pink, .. (sv.) piqvera, genomsticka kläde. Serenius Ss 2 a (1734). En aln rödt pickerat Taft. DA 1793, nr 178, s. 4. Capots af piquerad atlas. SthmModeJ 1843, nr 2, s. 8. (Sv.) Pikera. .. (t.) piquiren, durchnähen. SvTyHlex. (1872). Anm. Den här angivna bet. är oviss [jfr äv. ä. fr. piqué, om tyg: bestående av två med varandra hopsydda lag; jfr 2].
2) skrädd. sy ihop ett lag tyg (till ett plagg) med ett annat lag tyg (så att de båda lagen ligga tätt intill varandra) med täta, radvis mot varandra sydda stygn (som icke helt tränga igenom det tyglag som bildar plaggets rätsida); särsk. i fråga om fastsyende av beläggning till krage l. slag på kavaj o. d. Sömnadsb. 248 (1915). Pikering av krage och slag (till smoking l. kavaj). KollAvtSkräddCentrF 15 (1944). jfr: När Jag (dvs. en skräddare) sat och pijkera. BoupptSthm 1674, s. 1074 a, Bil. (bet. oviss; jfr 1).
3) (i fackspr.) pålägga o. fästa överstoppningen på (möbel). HantvB I. 2: 318 (1934).
4) (i fackspr., i sht sömn., skom., sadelm.) med en särskild apparat (ett järn l. en maskin) åstadkomma en uddig kant på (tyg, papper, läder o. d.), utudda. UnderrFruntKläd. 5 (1778). Om papper eller tunna tyger skola pikeras, kan man (osv.). Berg Handarb. 14 (1873). Pikerade hyllremsor. TT 1900, Allm. s. 11. En skarp trissa, som skär vågiga kanter på olika delar av en nåtling, som skall pickeras. SvSkoT 1932, s. 91. — särsk. (mera tillf.) bildl. (Sjön) bestod uti en, i små uddar piquerad, rud-damm. Knorring Qvinn. 3: 75 (1836).
5) snick. behandla (ytan av ett träföremål) med ett vasst föremål, så att denna får ett prickigt utseende. HantvB I. 2: 271 (1934).
6) (†) med avs. på häst; eg.: sporra.
a) rida i sporrsträck l. dyl. (Det tillkommer en adelsman att hålla sig med) en ridare ban att picquera sine hästar, och en ban till torner. Rosenhane Oec. 46 (1662).
b) sätta sig upp på (en häst)? (Jag) lätt .. min drängh sadhla min häst och leeda honom vth på en sandhbacka och picqverade honom. Schück Wivallius 1: 61 (i handl. fr. 1632).
7) [jfr motsv. anv. i t.] trädg. omplantera (groddplanta) för att få den att utbilda en mera förgrenad rot. Småplantorna (av släktet Mimulus) pickeras i nya fat. Holzhausen TrädgBlom. 105 (1922).
8) kok. garnera (ngt) med kristyr. AHB 92: 10 (1876). StKokb. 666 (1940).
9) [med anslutning till PIK, sbst.1 V] ss. vbalsbst. -ing, = PIK, sbst.1 V. 2SvUppslB (1952).
B. i mera abstrakta anv.
10) om person: angripa (ngn) med pikar l. ”gliringar” l. insinuationer l. (förr, allmännare) med (retfulla) smädelser l. speord, pika (ngn); förr äv.: smäda l. ”hugga på” (ngn), såra l. kränka l. reta (ngn); jfr 12. Hagström Herdam. 4: 429 (cit. fr. c. 1660). Så måtte wij achta oss, att icke den ene den andre för hårdt picquerar och uthi talande bemöter. Annerstedt UUH Bih. 2: 136 (i handl. fr. 1670). För att icke pikera någon, hafva vi uti manuskriptet (som skildrar en process) undertryckt domstolens namn. Almqvist AmH 1: 168 (1840). Nu skulle hon riktigt sjunga ut, när de nästa gång pikerade henne för bokhållaren från bondtorpet. Högberg Frib. 40 (1910). — särsk. (†) i uttr. pikera ngn ss. ngt, kränkande l. retsamt beskylla ngn för att vara ngt. (De) pikerade mig som gnidare. Tersmeden Mem. 1: 40 (c. 1780).
11) (numera knappast br.) med saksubj.: såra, kränka; jfr 12. OxBr. 11: 509 (1633). Pikerande episoder (i föreläsningen). KyrkohÅ 1904, s. 16 (1843).
12) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: sårad, stött, ”stucken”, kränkt, förnärmad; som känner sig pikad. Pikerad över l. av, äv. för ngt. 2RARP 8: 471 (1734). Att (den ryska) kejsarinnan är pikerad och i högsta måtto deröfver stött, att man ej valt hennes äldsta sondotter till Sveriges tillkommande drottning. Ahnfelt HofvLif 3: 23 (i handl. fr. 1795). Nu .. är det svårare, emedan man skulle tro mig piquerad för en småsak. Tegnér (WB) 5: 557 (1826). Du är som den där frun, som blev pikerad, när hon fick se en ko. Hon var från landet. Alving DamKlubb. 139 (1931). — särsk. (†) pikerad på ngn, stött l. förargad på ngn. Tersmeden Mem. 4: 182 (1763).
13) [efter fr. se piquer de qc.] (†) refl., i uttr. pikera sig av ngt l. (av) att vara l. äga ngt o. d., berömma sig av l. skryta av l. med (att vara l. äga) ngt; vilja gälla för ngt. HC11H 2: 57 (1678). Jag kan piquera mig af Courage. Dalin Arg. 1: 134 (1733, 1754). De hus här i staden, som piquera sig att äga en ausgezeichnet geistige Bildung. Atterbom Minn. 145 (1818). (Dalman) pikerar sig af att vara den ärligaste publicist i hela svenska konungariket. Sturzen-Becker SvSkönl. 226 (1845). Ahlman (1872).
Ssgr: A: (4) PIKER-JÄRN. [jfr d. pikerejærn] (i fackspr.) järnvärktyg använt för pikering. Nordforss (1805). TurÅ 1919, s. 215.
(5) -SPIK. (i fackspr.) spik använt för pikering. HantvB I. 2: 271 (1934).
(8) -SPRITS. kok. sprits använd vid glacering med kristyr. Grafström Kond. 39 (1892).
(8) -STRUT. kok. jfr -sprits. Grafström Kond. 61 (1892).
(2) -STYGN. skrädd. Fröberg Skrädd. 66 (1941).
(2) -SÖM, r. l. m. skrädd. Sömnadsb. 21 (1915).
B: (8) PIKERINGS-TRATT. kok. jfr piker-sprits. HemKokb. 314 (1903).
(4) -TRILLA, r. l. f. skom. skarp trissa använd för pikering av läder. SvSkoT 1932, s. 91.
Spoiler title