SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIPPI pip3i2, sbst.3, förr äv. PIPI, sbst.
Ordformer
(pipi 1881. pippi 1878 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. pipp, kägla, slå pipp, slå käglor, sannol. besläktat med sv. dial. pip(p), penis (se PIPPA, v.1)]
1) (om ä. förh.) i uttr. kasta pippi (jfr 2), om en viss lek där stenar kastades mot en figur av på varandra lagda tegelstensbitar. TIdr. 1881, s. 31.
2) (om ä. förh.) den minsta käglan i pippispelet; äv. om detta spel; äv. i uttr. kasta pippi (jfr 1), spela pippispelet. Jolin 190 (c. 1875). Scholander 3: 337 (1878). TIdr. 1881, s. 31.
Ssgr (om ä. förh.): (1) PIPPI-GUBBE(N). i spelet ”kasta pippi”: kägla av på varandra lagda tegelbitar. TIdr. 1881, s. 31.
(2) -KÄGLA(N). jfr pippi, sbst.3 2. TIdr. 1881, s. 32.
(2) -SPEL. ett om varpa påminnande spel som utfördes av två lag uppställda i vardera ändan av en plan o. där deltagarna hade att kasta en flat sten mot tre olikstora käglor (varav den minsta kallades pipi l. pippi) placerade hos motståndarlaget inom två koncentriska ovaler, varvid poäng beräknades allt efter stenens nedslag (inom l. utom ovalerna) o. käglornas fall. Scholander 3: 218 (1878). Bäst trifdes (Scholander) .. på sommarbostaden Lilla Skuggan .., där han med vännen Jolin öfvade det af den senare på grunden af Gotlands ”varpa” uppfunna, så kallade ”pippispelet”. 3SAH 13: 303 (1898). KatalEÖsterlund 40: 20 (1936; om förh. 1883).
Spoiler title
Spoiler content