SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIPPING pip32, stundom 40, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(pepping 17511872. piping 1793. pippin 1868. pipping 1734 osv.)
Etymologi
[jfr mlt. pippinge, mnl. pippinc, puppinc, holl. pipping, t. pepping, pipping, meng. pepin, eng. pippin, pipping, äpple från äppelträd uppdraget gm sådd av en kärna, eng. dial. pippin, äppelkärna; ytterst av ffr. pepin, fruktkärna. — Jfr PEPINJÄR]
pomol. (ett slags) litet, fast, vanl. gult o. kärnrikt äpple. Serenius Ss 2 a (1734). Pipping, (är en) Engelsk frukt god ock hård. Rosensten Skog. 51 (1737). Man (kallar) gerna all liten, rund, mer eller mindre hård frukt — pipping. Eneroth Pom. 1: 79 (1864). Bendz Landsv. 12 (1916). Anm. I följande språkpr. användes ordet pipping som namn på ett fartyg. Möjl. är detta namn identiskt med benämningen på äppelsorten. Buffelenn eller pippinngeenn som lop åt Strålsunndh. ArkliR 1564, avd. 14. Därs. avd. 21.
Ssgr (pomol.): PIPPING-, stundom PIPPINGS-SORT. (-ing-) Eneroth Pom. 1: 54 (1864).
-TRÄD. (-ing- 1900 osv. -ings- 1900)
-ÄPPLE. (-ing- 1762 osv. -ings- 1787) (numera bl. tillf.) Rothof 723 (1762). DA 1793, nr 2, s. 3. Backman Dickens Pickw. 1: 82 (1871).
Spoiler title
Spoiler content