(phier 1650. pied (ph-) 1650—1667. pien, sg. 1885. pje (pi-, -ee) 1650—1678. pjen (pi-), sg. l. pl. 1707—1844. pjen (pi-, -een), pl. 1652—1794. piäd 1667—1673. piän, pl. 1684—1781. pjä (pi-, -ää) 1667—1724. pjän (pi-), sg. l. pl. 1724—1807)
Etymologi
[av fr. pied, eg.: fot, äv.: smal spets som sys vid en bredare (udd vid udd) m. m. — Jfr FOT,PIEDESTAL]
(†) ett slags (knypplat l. drejat l. vävt) smalt band l. snöre av silke l. dyl., anbringat l. avsett att anbringas som prydnad på klädesplagg (särsk. i kanter l. sömmar l. vid knapphål); särsk. dels om dylikt band som mer l. mindre liknade en spets l. var försett med fransliknande tofsar i kanterna, dels om snöre av silke kring vilket rullats spiraler av guld- l. silvertrådar (jfr SKRUV-SNÖRE); buljon, kantilj. 34 al(na)r Swart Pied. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 185 (fr. orig.: 34 aun De pied a cordon).Små .. knÿttningh som serverar till pied på (manschetterna). Därs. 1650, s. 198. 1 Röd Sarss Kiortill med Piæ omkring. BoupptSthm 7/9 1686.Pien på Fruentimbretz Skiärper. Resol. 22/6 1722, s. 4. I .. (garneringens) kanter brukas så kallade Pjên, då tyget icke tål piquering, som annars är mäst brukelig. UnderrFruntKläd. 5(1778). Wacklin Minn. 1: 41(1844). Schulthess(1885). — jfr SIDEN-,SILKES-,SILVER-,SILVERKNAPPHÅLS-PJE.
SAOB
