SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PJÅS, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(äv. piå(å)s)
Etymologi
[sv. dial. pjås, n., fjäs, krus, pjåk, klemighet; jfr dels PJASIG, PJASK, sbst.1—2, PJOSK, sbst.1, dels FJAS, FJÅS, FJÄS, sbst.1]
(†)
1) överdriven möda med att sköta om ngn l. ngt, (irriterande) arbete (som man finner mer l. mindre onödigt l. övervärderat); jfr FJÄS, sbst.1 1, FJÄSK, sbst.2 1. Där är så mycket piås med det krusada håret, at jag omöijelig kunde hinna. Modée FruR 45 (1738). Den eviga borstningen och pjåset med hans bättre kläder tog .. aldrig slut. Knorring Cous. 1: 63 (1834). jfr Spegel ÖPar. 37 (1705).
2) om ngt som syftar till att imponera l. dyl., men är fåfänglighet l. flärd; jfr FJÄS, sbst.1 2, 3. Dherass Piåås, Höghmodh, och Iäässdryghet, mädh een parts Hustrorss kyrkiegångh. VDAkt. 1670, nr 171. Cavallin Herdam. 2: 209 (cit. fr. 1688).
Spoiler title
Spoiler content