SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLACKA plak3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. plakke, holl. plakken; av t. placken, till plack (se PLACK, sbst.1)]
(i sht om ä. förh.) mil. o. byggn. bekläda (sluttningen av en vall o. d.) med jord l. lera l. med (jord varvtals blandad med) ris, halm, torv o. d. som hårt packas samman l. tillklappas; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om vallens beklädnad. Tårfwen eller Plackningen. FortifOrdn. 1695, s. C 1 a. Oftast plackas inre vallsidan med torf, ris, halm o. d. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 321 (1886). 2SvUppslB 3: 447 (1947).
Ssg: PLACK-VÄRK, n. [jfr t. plackwerk] (†) gm plackning åstadkommen beklädnad av vallsluttning, plackning. Stål Byggn. 1: 214 (1834). Spak HbFältartill. 233 (1873).
Spoiler title
Spoiler content