publicerad: 1953
PLAN pla4n, adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -T.
Etymologi
[jfr t. plan, eng. plane, plain, fr. plan, plain; av lat. planus, platt, slät, jämn, till en rot pelā-, utbreda, bred, flack, som synes föreligga i FLACK, FLAGA, FLAK, FLAT, FÄLT; jfr PALM, sbst.1, PIANO, adv., PLAN, sbst.1, PLANTA, sbst.2]
1) om yta (ofta markyta) l. skivformigt föremål med hänsyn till (ngn av) dess ytor (särsk. till dess övre yta): (relativt) fri från upphöjningar o. fördjupningar, jämn, slät; (relativt jämn o.) icke (l. bl. föga) krökt; (relativt jämn o.) horisontell (l. bl. svagt sluttande); som bildar ett plan (se PLAN, sbst.1 I 3) l. en jämn skiva o. d. Rudbeck Atl. 1: 155 (1679). Man kan .. utan svårighet svarfva Stämpelens öfre yta alldeles plan och parallel med den undre. VetAH 1820, s. 210. Taffelberget är ofvanpå icke alldeles plant; det sluttar sakta bakåt. Andersson Verldsoms. 3: 318 (1854). På kupiga speglar återkastas ljusstrålarne efter samma lagar som på de plana. Berlin Lrb. 148 (1880). Riset odlas .. på bergsluttningar, där man med hjälp av terasseringar framställt plana fält. Bolin VFöda 250 (1933). — jfr GOLV-PLAN, adj. — särsk.
a) (geom. o. i från geometrien utgående fackspr.) om yta för att beteckna att den uppfyller villkoret att var särskild punkt i ytan kan förbindas med vilken som helst annan punkt däri medelst en rät linje som helt o. hållet ligger i ytan; äv. i utvidgad anv. (jfr b), dels om kurva l. vinkel: vars alla punkter resp. båda ben ligga i samma plan (se PLAN, sbst.1 I 3), dels i uttr. plan geometri, tvådimensional geometri, plan trigonometri, trigonometri som behandlar plana trianglar (motsatt: sfärisk trigonometri). Trianglar äre af 2. Sorter, nemblig Rättlinige, elliest plana Trianglar kallade; och Sp(h)ærische. Rålamb 1: 94 (1690). Den bekanta plana Trigonometrien. Hiorter SjöCal. 1750, s. C 7 a. Plan geometri. Lindelöf AnGeom. 1 (1864). En kontinuerlig plan kurva. 19Årh. V. 1: 14 (1922).
b) (i fackspr.) i utvidgad anv. (jfr a), om rörelse l. föremål med hänsyn till dess rörelse: som försiggår resp. under sin rörelse förblir i ett o. samma plan (se PLAN, sbst.1 I 3). Naturligtvis måste hjulet löpa plant, d. v. s. utan att skefva, innan det insättes i välsmaskinen. Ericsson Ur. 156 (1897). Varje plan rörelse av en stel kropp kan (osv.). Ekman Mek. 217 (1919). En rak, smal stång, vars massa är godtyckligt fördelad över dess längd, svänger som en plan pendel med utslagsvinkel a kring en av sina punkter. Därs. 440.
2) (i fackspr.) i uttr. plan projektion, bild (ritning) framställande ngt i horisontell genomskärning l. med alla dess (väsentliga) delar l. partier tänkta ss. projicierade i ett o. samma (rakt uppifrån sedda) horisontella plan. NF (1888).
3) om vägkorsning: vid vilken vägarna ligga i samma nivå; jfr PLAN, sbst.1 I 7. Föreslår, att .. 238 plana korsningar ersättas med skenfria. UNT 1930, nr 10551, s. 1.
4) (†) som icke är olika i olika fall, fix, bestämd; jfr JÄMN 4 a, 5. (Guldklippingarna kunna) för sin olijkhet skul, icke wäl uti någet Plant wärderes. Stiernman Com. 1: 621 (1615).
5) [efter motsv. anv. i lat.] (†) klar, tydlig, lättfattlig. Ecks minne öfver (framlidne) J. Lidén är plant och nätt. Porthan BrSamt. 1: 277 (1802). I ordförklaringen (till editionen av Horatius) söker .. (Döring) vara så plan och tydlig som möjligt — ofta till öfverflöd. SvLittFT 1833, sp. 823. Meurman (1847).
Ssgr (i allm. till 1; i vissa fall eg. till plana, v.1 I): (jfr plana, v.1 I) PLAN-BOX. tekn. i trähyvelmaskin förekommande anordning för fasthållande av hyvelstål avsett att arbeta som stålet i en vanlig handhyvel o. som kommer till användning, då virket skall göras slätare än vad som är möjligt med kutter; av dylik anordning o. dess stål bestående del i en trähyvelmaskin. PT 1895, nr 52, s. 1. SvTeknOrdb. (1946). —
-CYLINDRISK. om glas (till glasögon): som på ena sidan är plan o. på den andra har konvex l. konkav cylinderform. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 37. Löwegren Oftalm. 47 (1923). —
-DROSKA, se d. o. —
-FILA; -ning. tekn. fila (ngt) jämnt. En fullkomligen renskafven och planfilad skifva af smidigaste koppar. Almroth Kem. 643 (1834). Ericsson Ur. 100 (1897). —
-FILM. fotogr. om film (se d. o. 1) i form av plana blad; motsatt: rullfilm; i sht koll. 2UB 10: 381 (1907).
Ssg: planfilms-kassett. —
(1 a) -FLYKT. flyg. flygning i horisontell bana; äv. anslutet till plan, sbst. I 3. SvD(A) 1921, nr 326 A, s. 3. SoldatundFlygv. 1944, s. 117. —
(jfr plana, v.1 I) -FRÄS, r. l. m. tekn. avsedd för fräsning av plana ytor. JernkA 1899, s. 100. På frässpindeln, som bör vara försedd med stödbock, påträdes en s. k. planfräs. HantvB I. 2: 139 (1934). —
-FRÄSA; -ning. tekn. göra (ngt) plant medelst fräs. TT 1885, s. 78. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 215. —
(1 a) -GEOMETRI. geom. geometrisk disciplin som behandlar storheter som ligga i samma plan. Bergroth Geom. 9 (1876). Lönnqvist Geom. 8 (1930).
-GLAS. (i fackspr.) glasskiva med plana ytor; särsk. om skiva av optiskt glas; ofta koll.; jfr glas 4. Carell o. Edelstam 16 (1916). Form 1945, s. 24. —
-HJULS-VÄXEL. tekn. friktionsväxel bestående av ett skivformigt större hjul o. ett på detta rullande, mindre, cylindriskt friktionshjul, vars axel är vinkelrät mot det skivformiga hjulets. 2NF 8: 1434 (1908). SvUppslB (1934). —
-HUGGA; -ning. hugga (ngt) plant. Besynnerligt var, att den aftecknade stenen aldrig har blifvit planslipad, icke ens planhuggen. Dybeck Runa 1845, s. 91. Levander DalBondek. 2: 171 (1944). —
1) lång snickarhyvel som användes för att planhyvla brädkanter, som skola fogas samman, foghyvel. SvUppslB 9: 896 (1932).
2) beteckning för vissa trähyvelmaskiner; numera nästan bl. dels om maskin för ensidig planing av ett arbetsstycke som skall ha ngn bestämd tjocklek, dels om maskin med två hyvelkuttrar för samtidig planing av två parallellsidor på ett arbetsstycke. TT 1872, s. 165. HantvB I. 2: 135 (1934).
-KONKAV. som på ena sidan är plan o. på den andra konkav; i sht om lins. Andersson 59 (1845). SvUppslB 17: 344 (1934). —
-KONVEX. som på ena sidan är plan o. på den andra konvex; i sht om lins. Andersson 69 (1845). En plankonvex landskapslins. Nyblæus Fotogr. 23 (1874). —
-PARALLELL. försedd med två plana, parallella begränsningsytor. Planparallela glas för optiska behof. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 197. HantvB I. 7: 304 (1939). —
-PRESSA; -ning. pressa (ngt) plant. Friesen o. Grape CodArg. 199 (1928). HantvB I. 8. 2: 159 (1940: planpressning). —
(1 a) -SIDIG. försedd med plana begränsningsytor. Falck Geom. 2: 23 (1831). Uträkning af .. plansidiga solida figurers kubik-innehåll. SPF 1851, s. 74. Fornv. 1913, s. 285. —
-SKIVA, r. l. f. i sht tekn. skiva med synnerligen plan yta; särsk. om noggrant planad skiva av gjutjärn (l. glas m. m.) på vilken man (i mekaniska värkstäder) fastsätter l. upplägger arbetsstycke i o. för dettas mätning, ritsning, bearbetning l. dyl. VetAH 1818, s. 176. SFS 1919, s. 332. —
-SKRIFT. (i fackspr.) för blinda konstruerad, icke upphöjd skrift (med lättformade bokstäver) avsedd att användas för meddelanden till seende. RedBlindskVexiö 1886—87, s. 9. Kretschmer BlindH 121 (1937). —
-SPEGEL. fys. plan spegel; motsatt: buktig spegel. Triewald Förel. 2: c 2 b (1736). Bergstrand Astr. 136 (1925). —
-SVARVA; -ning. tekn. svarva (ngt) plant. Luttropp Svarfk. 336 (1839). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 23 (: plansvarfning). —
-TOLK, r. l. m. (i fackspr.) värktyg (en tjock, planslipad glasskiva) för planhetsmätning. 2SvUppslB 22: 1144 (1952). —
-TRYCK. boktr. flacktryck; motsatt: högtryck (se d. o. 1) o. djuptryck. Globen 1925, s. 23. HantvB I. 7: 179 (1939).
Avledn.: PLANHET, r. l. f.
1) till 1. 2NF 21: 1047 (1914). De olika plåtkvaliteternas djuppressningsegenskaper, svetsbarhet, yta och absoluta planhet. DN(A) 1933, nr 288, s. 2.
2) (†) till 5. Att jag, oaktadt allt bemödande om korthet och planhet, ändock gjorde uppsatsen längre och speculativare än han. 3SAH LV. 2: 7 (1829).
Spoiler title
Spoiler content