SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PLIKT plik4t, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er32 (Sundén (1888) osv.) ((†) -ar SkeppsgR 1543, Dalin (1855)).
Ordformer
(plicht 15431730. pligt 17901852. plikt (-ck-) 1548 osv.)
Etymologi
[jfr y. fsv. badzplicht (SthmTb. 4: 210 (1511)), sv. dial. plikt, löst främre golv i en båt, skans m. m.; liksom ä. d. plict, förstäv, d. pligt, toft l. halvdäck i för l. akter, akterrum i fiskebåt m. m., nor. dial. plikt, plitt, av lt. plicht l. mlt. plicht l. (mnl. l.) holl. plecht, litet för- l. akterdäck m. m., motsv. fht. phlihta, ett fartygs för (t. pflicht, ruff, plikt); jfr feng. plihtere, utkik i fören; av ovisst urspr.]
1) (†) i (öppna) mindre båtar: mindre däck (l. toft) vid förstäven (äv. akterstäven). (Då) Lindormes båth .. gÿordes af Nÿa, (åtgick) til plichtana, Twebred Spich jc. SkeppsgR 1543, s. 33 b (möjl. till 2). Szå ra[m]made dhå thene Joon Larson tiill sine yxe som lågh fram vnd[er] plicten j hans bått. 2SthmTb. 1: 295 (1548). Rålamb 10: 19 (1691). Weste (1807).
2) (bygdemålsfärgat o. sjöt.) i (öppna) mindre båtar: under (toft l.) mindre däck vid förstäven (äv. akterstäven) befintligt (trekantigt) rum (som är avsett som förvarings- l. sovplats o. har en medelst en lucka tillsluten ingång); i vissa trakter äv. allmännare: skans (i däckad båt). Feijetaskans plichtar ner the bygdes m(edh) Lukor. SkeppsgR 1545 (möjl. till 1). Sådane små Jachter som dänna, brukas gemenligen ypne med Bänkar mitt uti, samt plicht och Cajuta. Rajalin Skiepzb. 59 (1730). Plikt med lucka, beslag och lås. Sparre Alfåg. 128 (1916). Männen försvinna .. ned i pliktens kvalmiga värme. Berndtson Länningh. 128 (1923). Jag har min koj längst framme i plikten. Barthel Sill 92 (1929). SvKulturb. 3—4: 234 (1930). jfr GbgMusÅrstr. 1939, s. 175.
3) [jfr PLIKT-ÅRA o. dan. pligt, främste roddaren] (numera bl. sjömil.) bogåra (i kapproddsbåt). 2NF 23: 578 (1915).
4) [jfr motsv. anv. i d.] (†) sjöt. elliptiskt för: pliktankare. Björnståhl Resa 3: 243 (1779). Ekelöf Skeppsm. 124 (1881).
Ssgr (till 1; sjöt.): PLIKT-ANKARE. [jfr d. pligtanker, (m)lt. plichtanker, holl. plechtanker] på (större) fartyg; eg.: bogankare; numera bl. om reservankare som (är större än ett vanligt bogankare o.) användes vid tillfällen då de ordinarie ankarna icke äro tillräckliga. Rajalin Skiepzb. 171 (1730). UB 7: 347 (1874). 3SAH LVII. 2: 153 (1946). särsk. bildl. Han haar ännu ett plichtankar på suden .. (dvs.) Han weet ännu vthflycht (dvs. utväg). Grubb 303 (1665). Förhopningens Plikt-Anker. Lucidor (SVS) 237 (1672). Calonius 3: 415 (1794).
Ssgr (sjöt.): pliktankar-kätting. Frick o. Trolle 204 (1872).
-tåg. Wallenberg (SVS) 1: 205 (1771).
-HUGGARE. [jfr d. pligthugger] gast l. dyl. som ror med (en av) pliktårorna i en roddbåt (o. handhar båtshaken, då båten lägger till o. d.). Dalman (1765). När .. plikthuggaren tog törn vid bryggan. Strindberg Giftas 1: 256 (1884). UFlottMansk. 1945, s. 152.
-KABEL. (†) jfr -kätting. Serenius Ddd 3 (1734).
-KÄTTING. (föga br.) kätting till pliktankare. Frick o. Trolle 205 (1872). Hägg Örl. 284 (1943).
-STEK, n. [jfr d. pligtstik] (föga br.) Ett ankarstek i plikt- eller varpankare kallas pliktstek. Öhrvall Knut. 38 (1908).
-TRALL. jfr båt-trall. Lundell (1893). Längst för ut i båten .. finnes vanligen ett .. plikttrall. Christenson MarSlup. 4 (1914).
-TÅG. [jfr d. pligttov] (föga br.) tåg l. kabel till pliktankare. Rajalin Skiepzb. 169 (1730). 2NF 13: 513 (1910).
-ÅRA. [jfr d. pligtaare] bogåra. Sparre Sjökad. 392 (1850).
Spoiler title
Spoiler content