publicerad: 1953
Ordformer
(plicht- (pfl-) 1558—1755. pligt- 1759—1814. plikt- (-ckt-) 1536 osv.)
Etymologi
[fsv. plikta, förplikta, tukta, näpsa; jfr fd. plicte, straffa, d. pligte, vara förpliktad, böta, mlt. plichten, förplikta (sig) m. m.; till PLIKT, sbst.1]
1) (†) ålägga l. bjuda (ngn ngt l. att göra ngt) ss. en (undersåtlig) plikt l. skyldighet, förplikta (ngn till ngt). E. K. M:tts .. lofflige Regering, hafuer .. bundet och plichtatt E. K. M:tts vndersåther till trooheet och hörsamheet. HSH 24: 216 (1631). Ps. 1695, 200: 9. — särsk. i p. pf.: förpliktad; pliktig. Hwad .. the skole ware plichtedhe att komme Konunge .. till hielp när vthländskan häär .. will Rijkett förderfwe. LReg. 27 (1602). Han ware plichtad det tilswara (dvs. stå till svars för det). Schmedeman Just. 121 (1605). ConsAcAboP 1: 245 (1647).
2) (†) pålägga (ngn) straff l. botgöring l. kyrkoplikt. Bansettia plichta och afflösa vppenbara syndare. Falck Und. 154 b (1558). — särsk. i p. pf., närmande sig l. övergående i bet.: hemfallen (åt ngt); jfr 1 slutet. Hon får vtan twiffuel sitt fall, / til thet är hon alt plictat. Ps. 1536, s. 74; jfr Ps. 1695, 222: 2.
3) (numera föga br.; se dock a, f) (göra bot gm att) utstå straff; särsk. i uttr. plikta med ngt, sona med ngt; plikta för ngt, sona ngt. Schroderus Comenius 722 (1639). Att han een sådan lång .. tijd vthj fängellset haffuer plichtat. Schück Wivallius 1: 226 (i handl. fr. 1641). Skeer dhet aff oachtsamheet, plichte medh någre slagh. Siöart. 1685, s. 147. (Kinesen) plicktar ej, om han i vrede slår ihjäl sin egen hustru. Osbeck Resa 181 (1751, 1757). PH 9: 219 (1770: för). Kallenberg CivPr. 686 (1922: med). — särsk.
a) i ordspr. Dhen som haar medh syndat, han måste och med plichta. Grubb 453 (1665). Hwar måste plichta för sin egen broth. Dens. 734.
b) i uttr. plikta med kroppen, undergå kroppsstraff, slita spö l. dyl. Rietz SkolvH 143 (i handl. fr. 1625). Zacharias hade inga pening(a)r, derför plichtade han medh kroppen. ÅngermDomb. 4/12 1644, fol. 11. Borgenstierna Eld. 7 (1916; om ä. förh.).
c) (†) tr. (jfr d slutet, e slutet, f β, g): umgälla l. sona l. få straff för (ngt). Hwad Kropp gör, Siäl plichta skall. Wivallius Dikt. 114 (1641). Brask Pufendorf Hist. 237 (1680).
d) (†) i fråga om kyrkoplikt o. d. Plichta och lijda efter Kyrke Rätt. Rääf Ydre 3: 161 (i handl. fr. 1616). (Om de icke) wille bekenna sine Synder, och stå ibland the andre, som plichtade. Schroderus Os. 1: 177 (1635). Wallquist EcclSaml. 1—4: 90 (1688). särsk. tr. (jfr c). Een så .. stora synd .. at hon .. kunde aldrig fullscrifftat och plictat warda. LPetri Kyrkiost. 43 b (1566). jfr Schroderus Os. III. 1: 195 (1635).
e) (†) i fråga om Kristi ställföreträdande lidande. Så hafwer .. Christus .. för mig plichtat. Swedberg Cat. 216 (1709). SionSång. 2: 24 (1745). särsk. med innehållsobj. Alt detta har .. (Kristus) lijdit och plichtat för wåra skull. Fernander Theatr. 396 (1695).
f) (fullt br.) i utvidgad anv., i fråga om vedergällning av ödet l. obehagligheter l. svårigheter l. lidanden som äro en naturlig följd av ett visst handlande o. d.: bära följderna (av ngt), betala l. sota (för ngt); äv. allmännare: lida (för ngt). Plikta för ngt, särsk.: umgälla ngt. Kolmodin QvSp. 1: 6 (1732). Vi hafva ett århundrade pliktat för, att med två millioner menniskor en kort tid ha varit den första nation i Europa. Geijer I. 1: 134 (1818). Att .. stoppa snöglasögonen i fickan, för hvilken oförsiktighet jag ganska snart skulle få plikta. Duse Pingv. 129 (1905). Bolin VFöda 118 (1933). jfr (†): Somligas egennytta .. hwaraf .. hwar redelig Swensk man .. lidit och pliktat. HC11H 2: 119 (1681). särsk.
α) i uttr. plikta med ngt; numera nästan bl. i sådana uttr. som plikta med livet för ngt, umgälla ngt med livet. Han fick plikta med livet för sin oförsiktighet. Linné Vg. 6 (1747). För sin granlåt Doris pliktar / Med grin och fnys från alla håll. Lenngren (SVS) 1: 28 (1777). Sigismund skulle för sin fars förseelser plikta med Sveriges krona. Geijer I. 7: 77 (1826). Östergren (1935).
β) (†) tr. (jfr c): umgälla (ngt). Säkert hade jag fått plikta denna dans (dvs. hoppet utför branten) med lifvet, om ej (osv.). CFDahlgren 5: 103 (1833); jfr α. Fahlcrantz 7: 107 (c. 1835, 1866).
g) (†) tr. (jfr c), närmande sig bet.: sätta på spel, vedervåga. Boktryckaren pliktar hela sin Trygghet och halfva sin Välfärd, för det som han ville göra sin .. Ed på ej är farligt. Thorild (SVS) 3: 299 (1786).
4) [specialanv. av 3] (numera i sht ngt vard.) betala böter (för ngt, en förseelse), böta (se d. o. 4 b); ofta i uttr. få plikta, bli ålagd l. dömd till böter. Han fick plikta för felparkering av sin cykel. Hur mycket fick han plikta? Schück Wivallius 1: 255 (i handl. fr. 1648). Pligta en specie ducat. Linné Bref I. 1: 219 (1768). Dömd att plikta 50 kronor. Östergren (1935). — särsk. (†) i uttr. plikta böter, betala böter; plikta sin lön l. dyl., betala sin lön som böter; plikta ngts värde, betala böter uppgående till vad ngt är värt; plikta med ngt, böta så l. så stor summa. Böter wilka den plicktar, som (osv.). Verelius 90 (1681). At .. plichta för hwart (onödigt salut-)Skått medh Fembton Daler Sölfwermynt. Siöart. 1685, s. 150. Plickta et .. års lön. PH 2: 1438 (1739). Plikta varans hela värde. Därs. 8: 418 (1766).
Särsk. förb.: PLIKTA IGEN. (†) till 3: lida straff l. ge (full) vedergällning för (ngt), (helt) sona (ngt). Om någon gifwer här en borgare en örfyl, så skall han plickta samma wäl igen. Bolinus Dagb. 41 (1668).
Avledn. (till 3; †): PLIKTARE, m.||(ig.). Plichtare kallades .. the, hwilkom för någen begången groff Miszgerning war Kyrkiostraff pålagdt. Schroderus Os. 1: 635 (1635). —
PLIKTERA, v. (plect-) [möjl. till plikt, sbst.1] = plikta, v.1 3. Resolverades han skulle bliffva stält till förhör, och der så befunnes, plectera derföre med gatulopp. RP 3: 289 (1633).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content