SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLUMSA plum3sa2, förr äv. PLUMPSA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(plumps- 18351889. plums- 1828 osv. pluns- 1772)
Etymologi
[jfr d. plumse, t. plumpsen; till PLUMS, interj.]
1) åstadkomma l. frambringa det ljud som återgives med interj. ”plums”.
a) med tanke enbart l. väsentligen på ljudet; dels opers., dels ss. vbalsbst. -ande. Björnståhl Resa 1: 435 (1772). Det klafsar och plumsar efter hästhofvarna i denna vattensjuka mark. Hedin Transhim. 2: 113 (1909). Brodern .. hörde plumsandet då hon föll (i vattnet). GHT 1934, nr 70, s. 10.
b) (ngt vard.) med tanke tillika på den handling l. rörelse varigm ljudet uppkommer (stundom äv. på vattenstänket); särsk.: vada l. simma under åstadkommande av ett plumsande ljud (o. vattenstänk); jfr 2. LoF 1873, s. 119. Carlsson plumsade i land. Strindberg Hems. 90 (1887). Ett hundratal rufsiga, stojande skeppsgossar, som plumsa i vild vattenfröjd (i simhallen). SvFl. 1939, s. 7. — särsk.: falla l. kasta sig l. störta i vatten under åstadkommande av ett plumsande ljud (o. vattenstänk). (Badningen) sker .. med få omständigheter, då de, med undantag af strumpor och skor, merendels plumsa i floden med full klädsel. Gosselman Col. 1: 65 (1828). Vid Åminne .. hade .. händt det ömkliga spektakel, att .. borgmästarinnan Stenman plumpsat i sjön. Topelius Dagb. 2: 89 (1835). Östergren (1935).
2) gå l. vada l. ta sig fram i gyttja l. sand l. snö o. d. under åstadkommande av ett plumsande l. smackande l. ”klafsande” ljud (stundom tillika med tanke på stänket av gyttja o. d.), pulsa, ”klafsa”; jfr 1 b. Callerholm Stowe 480 (1852). Ute på gårdar och stigar plumsade och pulsade nu gubbar, män och pojkar i snödrifvorna. Ahrenberg Hih. 2 (1889). Vi plumsade till knäna i dy. Mörne ÄventV 187 (1929).
3) dunsa, dimpa; i förb. PLUMSA NED.
4) gå oskickligt l. otympligt l. klumpigt till väga med ngt; rusa åstad huvudlöst utan att se l. tänka sig för o. d. α) (vard., mera tillf.) i uttr. plumsa i väg med ngt. Segerstedt Händ. 338 (1922, 1926). β) i särsk. förb.; se PLUMSA FRAM, IN, UT.
Särsk. förb.: PLUMSA FRAM10 4.
1) (ngt vard.) till 1 b: plumsande ta sig fram (i vatten). PT 1905, nr 4 A, s. 3.
2) intr. o. refl., till 2: plumsande l. pulsande ta sig fram (genom snö l. gyttja l. sand o. d.). Antarctic 2: 277 (1904). Vi (hade) fått nog av att .. plumsa oss fram genom myrar. Selander Lappl. 121 (1948).
3) (i vissa trakter, mera tillf.) till 4, i uttr. plumsa fram med ngt, (klumpigt l. tanklöst l. taktlöst) rusa åstad l. komma med ngt. Det var inte långt ifrån, att jag plumsat fram med en direkt fråga. Geijerstam Medus. 37 (1895).
PLUMSA I10 4. (ngt vard.) till 1 b slutet: falla l. kasta sig i (vatten); utom i abs. anv. svårt att skilja från förb. av betonat verb o. prep. (jfr plumsa 1 b slutet). Ahnfelt HofvLif 3: 51 (1881; efter handl. fr. 1796). Det var inte lätt att komma upp ur plurret igen, sedan man väl plumsat i. Nordlund Orm. 76 (1925).
PLUMSA IN10 4. jfr inplumsa.
1) (i Finl.) till 1 b slutet: falla i vattnet, falla l. plumsa i. ÅbSvUndH 62: 76 (c. 1890; om förh. på 1830-talet). Rönnberg Brovakt. 26 (1904).
2) (i vissa trakter, mera tillf.) till 1, 2, 4: förflytta sig (gå, störta sig, dyka l. dyl.) l. ge sig in (i resp. på ngt) på ett sätt som i ngt avseende liknar ett plumsande (pladask, tvärt, huvudstupa, burdust) l. på ett plumpt l. otympligt sätt; ”dimpa” l. ”ramla” in o. d.; vanl. oeg. l. bildl. Topelius FästmBr. 260 (1845). Han .. kände sig så klen .., att han måste plumsa in på källaren Drufvan. Strix 1905, nr 49, s. 5. Förledd av Robert Lagerborgs älskvärda .. sätt att taga enhvar, som något förstod sig på att manövrera pennan, (hade jag) plumsat in bland konstkritikerna. Ahrenberg Männ. 2: 230 (1907). särsk. betecknande att ngn i ett samtal (burdust, plumpt) kommer (med ngt). Troili .. plumsade in med ett barockt infall. Nordensvan SvK 454 (1892).
PLUMSA NED10 4 l. NER4. jfr nedplumsa. (ngt vard.)
1) till 1 b slutet: med ett plumsande falla l. kasta sig ned (i vatten). Backman Dickens Pickw. 1: 199 (1871). Lappen .. plumsade ned i vattnet. Hemberg ObanStig. 155 (1896). TurForskn. 3: 238 (1918).
2) (i vissa trakter) till 3: falla ned med en duns, dimpa ned. Franzén Skald. 3: 31 (1829). Kvinnan .. träffad (av en pil) .. plumsade ner i fartygets kölrum. Lagerlöf HomOd. 189 (1908). Bergman HNådT 205 (1910).
3) bildl. (väsentligen med anslutning till 1): dyka l. falla l. sjunka ned l. dyl. Koch Arb. 27 (1912). Han plumsade plötsligt ned i ett träsk av melankoli. Bergman LBrenn. 192 (1928).
PLUMSA OMKRING 10 04.
1) (ngt vard.) till 1 b: plumsande simma omkring. TurÅ 1911, s. 51.
2) till 2: plumsande l. pulsande traska omkring. GHT 1934, nr 105, s. 13.
PLUMSA UT10 4.
1) (ngt vard., mera tillf.) till 1 b: plumsande simma l. ta sig ut. Lagerlöf Holg. 1: 218 (1906).
2) (i vissa trakter, mera tillf.) till 4: burdust l. tanklöst l. plumpt slänga ut l. säga (ngt). Henna .. plumsade strax ut: — åh, hvad är det för prat, Sofie, att (osv.). Gripenberg TätnLed 55 (1886).
Ssg (till 1 a): PLUMS-RODER. (†) fisk. lång stång, vid vars ena ända är fäst en rund bricka, använd att skrämma fram fisken gm plumsande i vattnet. Scheutz Jord. 76 (1856).
Spoiler title
Spoiler content