publicerad: 1953
PLÅSTRA plos3tra2, v. -ade. vbalsbst. -AN (enst., Hjärne Östanifrån 194 (1905)), -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(plastr- 1663. plostr- 1632—1716. plåstr- 1536 osv.)
Etymologi
[y. fsv. plastra; jfr d. plastre, mlt. plāstern, mht. phlastern (t. pflastern), eng. plaster, ffr. plastrir (fr. plâtrer); av lat. emplastrare; till PLÅSTER]
1) (utom i d δ, ε o. i vissa särsk. förb. numera bl. mera tillf.) till PLÅSTER 1: lägga plåster på, behandla med plåster; vanl. med obj. betecknande sjuk kroppsdel l. sår o. d.; äv. med obj. betecknande person l. djur; förr äv. med innehållsobj.: pålägga (ett läkemedel) ss. plåster (ngnstädes). Såår, swulnat och eterböld, the ther intet plåstrat, eller förbunden .. äro. Jes. 1: 6 (Bib. 1541). När .. (okunniga läkare) intet kunna see eller förtaga orsaken til en Siukdom, så smöria eller plåstra de allenast utan uppå något. Rudbeckius KonReg. 399 (1619). Jag purgerar, jag svettar, jag låtter kåppa, smöria, plåstra .. (m. m.), allt vill intet hjälpa. Ekeblad Bref 1: 189 (1652; rättat efter hskr.). Dhen altijdh will slåsz, får något at plåstra. Grubb 32 (1665). Lijtet Såår är snart plåstradt. Dens. 460. Först efter .. (bastonaden) plåstrades näsan, som sedan för alltid bar ett djupt ärr efter fallet (från stegen). Söderhjelm Tavaststj. 2 (1900). Lundström Sjöfr. 64 (1929). — jfr BEPLÅSTRA. — särsk.
a) (†) i uttr. plåstra (sjuk kroppsdel) med (viss drog), lägga på (sjuk kroppsdel) plåster framställt av (viss drog). Man skal ock stärckia platzen, ther som wärcken står, .. med mirtelen olie .. och plåstres medh Natschattes och Skörbiugz gräs. BOlavi 83 b (1578).
b) (†) refl.: sätta plåster på sig, behandla sig själv med plåster; jfr d α. Man plåstrar och salfwar sigh så myckit man wil, lijkwäl blifwer thet förbundet fast, tu måste döö. Kalff HPedersson C 3 b (1644). HJoannis CRosensköld B 3 b (1647).
c) i uttr. plåstra på ngt, lägga plåster på ngt; numera företrädesvis bildl.: bättra på ngt l. försöka bota ngt på ett dilettantiskt sätt; i vissa fall möjl. att fatta ss. särsk. förb.; jfr PLÅSTRA PÅ. Att lappa och plåstra på det gamla (representationsförslaget). Liljecrona RiksdKul. 192 (1840). Jag (dvs. en apotekare) plåstrade ibland på sår. Sehlstedt 2: 194 (1857, 1862). VL 1894, nr 247, s. 3 (bildl.).
d) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr c); särsk.
α) (†) ge (ngn) läkarvård, bota l. kurera (ngn); skaffa bot mot l. få bukt med (ngt). När Dagen plågat haar, som med swårt Arbet späker, / Så plåstrar Natten osz och trötta Lemmar läker. Spegel GW 38 (1685). Något .. hvarmed .. (européerna) något kunna hålla tummen på .. (turkarnas) ögon och plåstra deras mod och okynne. Eneman Resa 1: 37 (1711). Guds œconomie med själar i vår tid går derpå ut, at den som vil fort, får intet uppehålla sig med Babels plåstrande. SRosén (1738) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 44 [jfr Jer. 51: 9].
γ) laga l. lappa ihop l. bättra på (ngt); söka upphjälpa (ngt); äv. abs.; jfr ε. Hwad hiälper här plåstra ett wärk, som andre dock genom otiänliga medel rifwa upp? Hermelin BrBarck 27 (1703). (Skeppsbyggmästaren af Chapman) upfant ändringar och förbätringar och plåstrade, hvar han kunde. GJEhrensvärd Dagb. 1: 258 (1779). Vår lilla sårade och plåstrade skuta. Fries o. Nyström SvPolExp. 184 (1869).
δ) (fullt br., vard.) i uttr. plåstra med ngn (l. sig), pyssla med ngns (l. sina) krämpor, pyssla om l. pjoska med ngn (l. sig); kvacksalva med ngn; äv.: behandla ngn med överseende. Holmberg 1: 664 (1795). Han plåstrar för mycket med sig, det är det som förstörer hans helsa. Nordforss (1805). (Sv.) Plåstra .. med någon: (lat.) cui indulgere; molliter cum quo agere. Lindfors (1824). En qvacksalverska, som aldrig gjort annat än plåstrat med bönder. Rydberg Frib. 200 (1857). Bergman Skepp. 192 (1915).
ε) (fullt br., ngt vard.) vanl. nedsättande: syssla med små förbättringar, arbeta på ett dilettantiskt sätt; särsk. i uttr. plåstra med ngt, försöka bättra på l. bota ngt, syssla med ngt på ett dilettantiskt sätt, pyssla l. pilla med ngt. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 83 (1852). Låt bli att lägga näsan i allting — låt bli det der förbannade plåstrandet med allting. Wetterbergh Selln. 355 (1853). Af alla dessa anledningar synes det nödvändigt att här något plåstra med texten. Lidforss DQ 2: 383 (1892). Socialpolitiskt plåstrande. NoK 111: 168 (1931). Här vankade nu den gamle herrn omkring .. och plåstrade med sina dyrgripar. Siwertz Förtr. 17 (1945).
2) (†) trädg. till PLÅSTER 1 e: bestryka (ympat träd l. ympkvist) med ympvax; äv.: anbringa (bark ngnstädes) medelst ympvax; äv. med innehållsobj., i uttr. plåstra ympvax på ngt, stryka ympvax på ngt. GripshR 1546—47. Där något feelas .. plåstrar (man) ett litet stycke bark aff samma slaget utan på. Rosenhane Oec. 105 (1662). Eller ock plåstras ympe-vax på bägge ändarne (av ympkvistarna), så hålla de sig friska i Kjällarne. Strålenhielm Ymp. 23 (1751). — jfr OMPLÅSTRA.
3) (†) överdraga l. bestryka (vägg o. d.) med puts l. kalk; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret: puts, rappning. Såsom en otemprat (dvs. icke ordentligt tillredd) plåstring på een slett wegg icke kan bestå emoot regn (så osv.). Syr. 22: 17 (öv. 1536; Apokr. 1921: sandblandad puts). Kyrkiobalkarna (i Jomala) moste entelig plostras och huitlimmas utan och innan efter maneeret. Murenius AV 308 (1655). SvFmT 12: 149 (1905; om ä. förh.).
4) [jfr t. pflastern] (†) förse (hus o. d.) med stengolv, förse (plats l. väg o. d.) med stenläggning, stenlägga. Schroderus Kegel 516 (1617; t. texten: gepflastert). (Det skall tillses att) den (dvs. platsen för hästmarknader) plastras, eller med Sandör betäckies, at Hästarne kunne der wara rene. Stiernman Com. 3: 168 (1663). Dähnert 220 (1746).
Särsk. förb.: PLÅSTRA BORT10 4. (mera tillf.) till 1: bota (sjukdom) gm användande av plåster; anträffat bl. i bildl. anv.: söka avlägsna l. avskaffa (ngt ont) med små o. klemiga medel. Johansson SmedBrukspatr. 174 (1933). —
PLÅSTRA IGEN. (†) till 3: fylla (hål i vägg o. d.) med murbruk, laga, reparera. Murenius AV 357 (1657). jfr igenplåstra. —
PLÅSTRA IHOP10 04. (i sht vard.)
1) till 1: lägga plåster över (ett sår) så att sårytorna hållas samman; förbinda; äv. med obj. betecknande skadad person; äv. bildl.: göra (ngt) gott igen; äv. abs. Blanche Våln. 735 (1847; i bild). Alltid skall jag hela, då ni andra sårat, och plåstra ihop och uppbära förargelsen. Wetterbergh SamhKärna 1: 125 (1857). Det var don Ramon som plockades upp och plåstrades ihop på sjukhuset. Essén HExc. 224 (1916).
2) till 1 d (γ): sätta l. klistra ihop (ngt) av lösa delar; laga l. reparera (ngt söndrigt). Karlarna voro sysselsatta med att plåstra ihop den (dvs. den söndriga bagagevagnen). Hedin Beskickn. 125 (1891). (Förfalskaren) plåstrade bland annat ihop ett bref af urklipp ur betydelselösa skrifvelser. Laurin Våld 380 (1910). särsk. (tillf.): uppföra (hus o. d.). Samtiden 1873, s. 220. —
PLÅSTRA OM10 4. (vard.) till 1 (d): lägga plåster på (skadad l. sjuk person l. sår o. d.); förbinda; äv. bildl.: vårda (ngn l. ngt), taga (öm) vård om, sköta om, pyssla om; äv. refl., i uttr. plåstra om sig, sköta (väl) om sig, pjoska med sin hälsa. Altijd plåstrar du väl om mäg. Beronius Reb. F 4 a (1674). (Sv.) Plåstra om sig, .. (t.) sich gar zu zärtlich halten. Möller (1790). Medan doktorn plåstrade om min rispa. Jolin Mjölnarfr. 20 (1865). När mannen är sjuk, skall man icke plåstra om frun. Ström SvenskOrdspr. 144 (1926). DN(A) 1931, nr 104, s. 11. jfr omplåstra. särsk. (bygdemålsfärgat, i vissa trakter) i p. pf.: omplåstrad. Morbror blef plåstrad om, så godt sig göra lät. Bondeson AllmogBer. 1: 83 (1884). —
PLÅSTRA PÅ10 4. till 1.
2) (†) bildl., i uttr. plåstra på ngn ngt, förse ngn med ngt, lura på ngn ngt. Eneman Resa 2: 240 (1712). —
PLÅSTRA TILL. (†) till 1: lägga plåster på (sår o. d.); äv. bildl.: mura igen l. täppa till (ett öga på ngn). Hvad en (dvs. en läkare) har plåstrat til, af annan rifves op. Kolmodin QvSp. 2: 162 (1750). (Sv.) plåstra till ett öga på ngn, (eng.) wall up anyone's eye. Björkman (1889). —
PLÅSTRA UPP. [jfr eng. patch up] (†) till 1 d γ: lappa ihop l. bättra på (ngt). Serenius Xx 1 b (1734, 1757). —
PLÅSTRA ÖVER10 40. (mera tillf.) till 1 (d): lägga plåster över (sår o. d.); särsk. bildl.: söka bota l. gottgöra (ngt); söka släta över (ngt). (Det hade sagts) att lilla Boyen skulle vara den, som fått i uppdrag att plåstra öfver den (dvs. den skandalösa affären). Liljecrona RiksdKul. 459 (1841). Tholander Ordl. (c. 1875).
Avledn.: PLÅSTRARE, m.
1) (numera bl. tillf.) till 1: person som lägger på plåster; förr äv. (jfr plåstra 1 d δ): kvacksalvare. (Sv.) Plåstrare .. (fr.) Qui applique des emplâtres. .. Äfv. Charlatan. Triacleur. Nordforss (1805). Östergren (1935).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content