SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLÄSANT, m.
Ordformer
(plai-)
Etymologi
[jfr ä. eng. pleasant; av fr. plaisant, substantivering av plaisant, p. pr. (se PLÄSANT, adj.)]
(†) rolighetsmakare, skämtare. Annerstedt UUH Bih. 5: 175 (i handl. fr. 1786).
Spoiler title
Spoiler content