[jfr t. pläsanterie; av fr. plaisanterie, till plaisanter (se PLÄSANTERA)]
(†) skämt; skämt med l. förlöjligande av ngn l. ngt. Kellgren (SVS) 6: 63(1776). Det är förmodligen blott ett pläsanteri af Öfvers(ättaren) att teckna Camilla så lätt, att hon promenerade på topparna af axen? Polyfem II. 6: 1(1810). Med ett duktigt plaisanterie öfver yttersta Domen åt hvilket jag .. hjertligt skrattade förde han mig från bordet. Bremer Brev 1: 331(1835). Ekbohrn(1904).
