PNEUMATO- pnä͡ɯ1matω- l. pnäv1-, l. -to-.
ssgsförled betecknande ngts samhörighet l. samband med
a) luft
b) gas(er)
c) andningen l. andedräkten
d) andar l. den helige Ande.
Ssgr (Anm. Förleden pneumato- förekommer i ett stort antal internationella vetenskapliga facktermer; endast ett begränsat urval av dessa har medtagits): (a) PNEUMATO-FOR -få4r, r.; best. -en; pl. -er. [till gr. -φορος, som bär o. d., till φέρειν, bära (jfr anafor, metafor)]
1) bot. om ett slags hos vissa tropiska växter (sump- o. mangroveväxter) förekommande rötter som sticka upp över marken l. dyn o. ha till uppgift att leda luften ned till växtens övriga rötter. 2NF (1914).
(c) -GRAF1004. (i fackspr.) instrument för automatisk registrering av andningsrörelserna. PedT 1897, s. 428. —
(d) -LOGI -logi4. (i fackspr.) vetenskapsgren som sysslar med l. läran om andar l. andeväsen, andelära; äv. benämning på en metafysiskt orienterad psykologi. SvMerc. 1762, s. 47. SvUppslB (1934). —
(b) -LYS -ly4s, r.; best. -en. [jfr dialys, katalys] geol. sammanfattande beteckning för de processer varigm mineral bildas l. omvandlas med tillhjälp av de i magman lösta, lättflyktiga beståndsdelarna. Frosterus Min. 62 (1917). —
(b) -LYTISK -ly4tisk, adj. [till -lys] geol. som utgöres av l. står i samband med l. bilda(t)s gm pneumatolys. Pneumatolytiska processer. Fennia VIII. 3: 15 (1892). Ett .. pneumatolytiskt mineral. 2NF 29: 349 (1919). —
(c) -METER10040. (i fackspr.) instrument för mätning av den in- l. utandade luftens kvantitet l. tryck. NF (1888). Wernstedt (1951).
