POLY- pol1y-, äv. pωl1y-, före obetonad stavelse i efterleden äv. 01—, i POLY-FOTA o. -FOTO äv. pol3y~ osv.
Ordformer
(poli- 1656 (: poligoner)—1805, 1900. poly- 1673 (: polygone) osv.)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. lat. poly-, av gr. πολυ- (πολύ-), ssgsform till πολύς, mycken, rotbesläktat med FOLK, FULL, adj., PLENUM]
ss. förled i ett stort antal ssgr som vanl. ha fackspråklig l. lärd prägel: mång-, mycken.
Ssgr [vanl. med motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: POLY-AMID1004 l. 0104. kem. högmolekylärt ämne vars långa, kedjeformiga molekyler bestå av regelbundet återkommande, inbördes lika grupper av kväve-, väte-, kol- o. syreatomer. Bolin KemVerkst. 160 (1942). —
-ANDRI -andri4, r. l. f.; best. -en l. -n. [jfr gr. πολύανδρος, som har många män, till ἀνήρ (gen. ἀνδρός), man (jfr androgyn)]
1) etnogr. o. sociol. äktenskap mellan en kvinna o. två l. flera män. Cook 2Resa 174 (1783).
-ANDRISK -an4drisk, adj. [jfr -andri] särsk.
2) bot. om växt: som tillhör 13:de klassen (Polyandria, som har flera än tolv fria ståndare fästa tätt under pistillfästet) i Linnés sexualsystem. Gadd Landtsk. 2: 178 (1775). —
-ANDRIST -andris4t, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. [jfr -andri] särsk.
2) (numera knappast br.) bot. växt tillhörande 13:de klassen (Polyandria) i Linnés sexualsystem. Gadd Landtsk. 2: 224 (1775). Hammar (1936). —
-ANT -an4t, adj. [till gr. ἄνϑος, blomma] trädg. om vissa lågvuxna o. mångblommiga odlade rosor (som i allm. äro hybrider l. former av Rosa multiflora Thunb.). Oterdahl Skolfl. 313 (1924). —
-BASIT -basi4t, r. ((†) n. Berzelius); best. -en. [till bas, sbst.1 4] miner. visst mineral bestående av en förening av antimon, silver o. svavel (med inblandning av små mängder koppar o. arsenik). Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 165.
