SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
POLY- ssgr (forts.):
POLY-FON -få4n, äv. -fω4n, sbst. r. l. m. o. adj.; ss. sbst. best. -en, pl. -er; ss. adj. med adv. -t. (förr äv. -phon) [jfr diktafon, homo-fon]
I. sbst.
1) (i sht förr) namn på ett slags speldosa l. mekaniskt musikinstrument. DN 1893, nr 8766 A, s. 4. VaruhbTulltaxa 1: 550 (1931).
2) (†) polyfoni, kakofoni. Dalin (1871). Ahrenberg Landsm. 88 (1897; bildl.). Därs. 147.
II. adj.
1) mus. karakteriserad av förekomst av flera självständiga stämmor; motsatt: homofon; äv. bildl. Den polyfona musiken. Ljunggren Est. 2: 342 (1860). Levertin 10: 7 (1897; bildl.). SvTMusF 1928, s. 6.
2) (mera tillf.) fonet. om skrivtecken: som har flera ljudvärden. UVTF 12: 19 (1875). 2NF (1914).
-FONI1004 l. 0104. (förr äv. -phoni)
1) mus. flerstämmighet med eget melodiskt värde hos varje stämma; polyfont skriv- l. kompositionssätt, polyfon stil; äv. bildl. Ljunggren Est. 2: 341 (1860). Bolander TidOro 103 (1923; bildl.).
2) (mera tillf.) fonet. förhållandet att ett skrivtecken har flera ljudvärden. UVTF 12: 18 (1875). Zetterstéen SemSpr. 37 (1914).
-FONISK -få4nisk, äv. -fω4-, adj. [avledn. av -fon l. -foni] (mera tillf.) mus. polyfon (se d. o. II 1). Bauck 1MusH 245 (1862).
-FOTA -fω4ta l. 30~20, v. [avledn. av -foto] (ngt vard.) fotografera (ngn) enl. polyfotometoden; äv. refl. UNT 1937, nr 285, s. 8.
-FOTO 1040 l. 30~20. porträttfotografi taget enligt en metod som möjliggör erhållandet av ett stort antal bilder i snabb följd; äv. om karta med ett bestämt antal (urspr. 48) dylika fotografier; äv. abstraktare, om metoden. UNT 1937, nr 285, s. 8.
Ssgr: polyfoto-kamera. Radiolyssn. 1937, nr 46, s. 35.
-metod(en).
-GAM104, adj. o. sbst. m. l. f.; ss. adj. med adv. -t; ss. sbst. best. -en, pl. -er. [ytterst av gr. πολύγαμος]
I. adj.: som lever i månggifte l. hyllar månggiftets princip; äv. med sakligt huvudord: som har avseende på l. sammanhänger med månggifte; äv. allmännare, i fråga om äktenskaplig otrohet l. flyktiga könsförbindelser o. d.; äv. i fråga om djur (under fortplantningstiden); motsatt: monogam. Thorell Zool. 2: 175 (1861). Strindberg Giftas 1: 19 (1884; om tamdjur). Mannen är polygam till kroppen, kvinnan till själen. Fröding ESkr. 2: 157 (1893). Ett polygamt äktenskap. Westermarck Äkt. 114 (1893). Gullberg Kärlek 13 (1933).
II. (mera tillf.) sbst.: polygam person. Wachtmeister AndraSidAtl. 3 (1901). Dyrköpt fröjd för yngre polygamer. Malm Tomt. 50 (1932).
-GAMI1004 l. 0104. (förr äv. -gamie) [ytterst av gr. πολυγαμία]
1) månggifte; stundom äv. allmännare, om förhållandet att (mer l. mindre samtidigt) ha könsförbindelser med två l. flera personer; äv. i fråga om djur (under fortplantningstiden); motsatt: monogami. Swedberg Schibb. 290 (1716). Att somliga menniskor äro födda .. till polygami, således till otrohet. Strindberg Giftas 1: 19 (1884). Husdjurens polygami. Hofsten Ärftl. 1: 313 (1927).
2) bot. förekomst av både enkönade och tvåkönade blommor hos samma individ (så som hos 23:dje klassen, Polygamia, i Linnés sexualsystem); förr äv. om denna klass. SvLitTidn. 1820, sp. 629 (om klassen). 2SvUppslB (1952). jfr Marklin Illiger 414 (1818).
-GAMISK1040. (numera bl. mera tillf.) = -gam I. VetAH 1789, s. 239 (om fågel). Faustman GiftKv. 45 (1926).
-GAMIST1004 l. 0104.
1) polygam individ. Pfeiffer (1837). Tjuren är polygamist. Strindberg Giftas 1: 19 (1884).
2) (numera knappast br.) bot. växt tillhörande 23:dje klassen (Polygamia) i Linnés sexualsystem. 2NF (1914).
-GLOTT -glot4, adj. o. sbst., i bet. II 1 m.||(ig.), i bet. II 2 r. l. m.; ss. adj. -are (tillf.), n. o. adv. = (SD(L) 1901, nr 79, s. 5); ss. sbst. best. -en, pl. -er. [av gr. πολύγλωττος, flerspråkig; till γλῶττα (se glottis)]
I. adj.: mångspråkig. SD(L) 1901, nr 79, s. 5. Rogberg Två 221 (1929; om turistbroschyr). Rabenius KristinaKlock. 184 (1942; om person).
II. sbst.
1) mångspråkig person. SD(L) 1898, nr 314, s. 1.
2) litterärt värk med samma text på flera språk; särsk. om dylik bibel; äv.: polyglottlexikon. ConvLex. (1824). (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 291 (1837). Essén KessSthm 39 (1916; om lexikon). 3NF 3: 206 (1924; om bibel).
Ssgr (till -glott II 2): polyglott-bibel. med flera versioner av texten (vanl. grundtexten jämte översättningar till andra språk) ordnade i parallella kolumner l. dyl. UB 1: 545 (1873).
-lexikon. med orden översatta till flera språk; äv. bildl. Frey 1850, s. 57 (bildl.). BotN 1910, s. 262.
-GLOTTISK -glot4isk, adj. [snarast till -glott] (mera tillf.) mångspråkig. Björnståhl Resa 1: 63 (1770). Beskow FlyktPortug. 82 (1934).
Spoiler title
Spoiler content