publicerad: 1953
POMPON, sbst.1; m. l. f.; pl. -er l. -ier; l. POMPONA, f.
Ordformer
(pompona 1640. pomponer, pl. 1592—1702. pomponier, pl. 1646. pumponer, pl. 1636—1650. påmpåner, pl. 1643)
Etymologi
[jfr holl. pompoen, (ä.) eng. pompion, pumpion; av ä. fr. pompon, pumpa, melon, nasalerad form av popon, poupon (fr. pépon), av lat. pepo (gen. -onis), melon (se PEPON). — Jfr PUMPA, sbst.3]
(†) frukten av gurkväxten Cucurbita pepo Lin., pumpa; äv. om växten. HovförtärSthm 1592 C, s. 57. Palmchron SundhSp. 52 (1642; om växten). Kockeb. C 2 a (1650).
Spoiler title
Spoiler content