SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
POMPÖS pompø4s, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-eus 17161809. -euse 1782. -ös 1799 osv.)
Etymologi
[jfr d. pompøs, t. pompös, eng. pompous; av fr. pompeux (f. -euse), motsv. senlat. pomposus, av lat. pompa (se POMPA, sbst.1)]
som utmärkes av prakt o. ståt; som gör ett praktfullt l. storslaget intryck gm sin storlek l. mäktighet l. tyngd l. rika utsmyckning o. d.; praktfull, storståtlig, pampig, magnifik; stundom: mäktig. Swedberg Schibb. 290 (1716). Det på en gång pompösa och förfärliga fenomenet (näml. Hamburgs brand 1842). Kullberg Bref 1: 5 (1844). Rådhuset .. en pompös byggnad med tung prakt. 3SAH 13: 133 (1898). Den breda tvåmanssängen, en tung och pompös Karl Johanspjäs. Krusenstjerna Fatt. 4: 324 (1938). — särsk.
a) om tillställning o. d.: vid vilken det utvecklas pompa, praktfull o. d. Björnståhl Resa 1: 294 (1771). Öfver hela Sverige höllos .. fester, enklare här, pompösare där, till Linnés minne. VL 1907, nr 118, s. 4. Pompösa statliga ceremonier. DN(A) 1931, nr 158, s. 10.
b) om muntlig l. skriftlig framställning l. om musik o. d.: praktfull, festlig l. dyl.; numera nästan bl.: som utmärkes av en viss tung, högtidlig (o. rikt utsmyckad) stil; ofta med bibet. av: högtravande, bombastisk, svulstig. (Intåget) sker under en pompeuse marche. Gustaf III 3: 210 (1782). En synnerligen pompös dedikation till .. konung Ludvig XIII. Bolin Statsl. 1: 325 (1870). (Henriadens) pompösa retorik. Alving SvLittH 2: 14 (1931).
c) om person l. ngns uppträdande o. d.: som uppträder storslaget l. pampigt resp. som utmärkes av storslagenhet l. pampighet; stundom med bibet. av.: pösig l. uppblåst l. dyl. Denna själfvalda domstol som satt sig så pompöst i litteraturens hallrätt. Strindberg TjqvS 5: 19 (1886, 1909). En .. pompös och yverboren narr. Hellström Malmros 286 (1931). (Han talade i) en .. pompös ton. Spong Sjövinkel 77 (1949).
Avledn.: POMPÖSHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara pompös, pompa. SD(L) 1904, nr 302, s. 8.
Spoiler title