SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PONDERABEL pon1dera4bel, adj. -ble, -bla.
Etymologi
[jfr t. ponderabel, eng. ponderable, fr. pondérable; av senlat. ponderabilis, till lat. ponderare (se PONDERERA). — Jfr IMPONDERABEL]
fys. som kan bestämmas gm vägning, vägbar, materiell; motsatt: imponderabel. LittT 1797, s. 414. Två bestämdt olika, ponderabla kroppar. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 50. Ponderabel materia. 2NF 33: 2 (1921).
Avledn.: PONDERABILITET100104 l. 101004, r. l. f. [jfr t. ponderabilität] fys. egenskapen l. förhållandet att vara ponderabel l. vägbar. Andersson (1857).
Spoiler title