publicerad: 1954
POSTILJON pos1tiljω4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Weise 2: 42 (1771) osv.); pl. -er ((†) -s KKD 6: 351 (1715: Postelions)).
Ordformer
(-eli- (-elj-) 1715—c. 1748. -elli- 1702—c. 1748. -ili- 1636—1784. -ilj- (-illj-) 1738 osv. -ill- 1704—1839, 1868. -illi- 1726—1839)
Etymologi
1) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) postbonde. Skal på hwarie Twå eller högst tree mijl, .. sättias en Eedsworin Bonde eller Postilion. Stiernman Com. 2: 47 (1636). SvPostv. 2 (1924; om förh. 1636).
2) (om ä. förh.) urspr. om av postvärket anställd person som förde brevpost mellan postanstalter (belägna i städer), varvid han bytte rid- l. draghästar hos postbönder, o. som hade viss uppsikt över postbönderna o. visst ansvar för postföringens säkerhet (stundom motsatt: postförare); sedermera (efter omkr. 1830) om postfunktionär som medföljde o. hade uppsikt över postföringen med postvagnar, postdiligenser o. d. (l. framförde dylikt fordon; jfr a); efter omkr. 1860 äv. om postfunktionär som åtföljde posten på järnvägståg; stundom äv. allmännare: postförare; i fråga om utländska förh. under olika tider ofta i mer l. mindre avvikande anv. LReg. 232 (1648); möjl. till 1. NAv. 26/6 1656, nr 2, s. 2. En Postilion eller Postlöpare. RelCur. 63 (1682). (Överdirektören i posten) må .. förordna Postilloner på de wägar der de behöfwas. CivInstr. 485 (1704). (Om postförarna äro försumliga, kan) man ei undgå, at .. anhålla, at Postilloner åter må antagas. PH 4: 2728 (1748). Beställer någon bref eller paketer med postförare eller postiljon. PostHb. VI (1858). SFS 1860, nr 40, s. 1 (i fråga om järnvägspost). Den lägre personalen utgjordes enligt den normalstat, som trädde i tillämpning från 1874 års ingång, av vaktmästare, postiljoner och brevbärare. Forssell SvPostvH 2: 64 (1936). jfr: För öfrigt vore benämningen postiljon icke längre officiell, enär numera endast funnes ”betjänte” vid postverket. 1NJA 1905, s. 259. — jfr JÄRNVÄGS-, LANDSVÄGS-POSTILJON. — särsk.
a) förare av hästdragen (post)diligens l. dyl. Postillonerne i Hollstein rida på den ena kjörhästen. Palmstedt Res. 33 (1778). Å postdiligenserna .. betalas .. för plats bredvid postiljonen 80 öre .. pr mil. IllSv. 5 (1873). Rönnberg Konstn. 1: 9 (1931; om ä. förh.). jfr DILIGENS-POSTILJON.
b) (†) närmande sig l. övergående i bet.: kurir, bud; jfr c slutet. RP 11: 466 (1646). Under vistandet derstädes skickades dageligen en Postillon med Skrifter til Collegierna härstädes. GT 1786, nr 47, s. 1.
c) bildl.; i sht förr ofta med syftning på signaler med posthorn; särsk.: härold, person som basunar ut ngt. Scherping Cober 2: 332 (1737). Blåsen nu alla / .. Svaren Postiljoner / I Neptuns hof. Bellman (BellmS) 1: 68 (c. 1770, 1790). Anhangsstiftare äro liksom det ännu aflägsna Tyranniets aldraförste postilloner. Thorild (SVS) 3: 369 (1793). Tryckpress, ångbåtar .. äro ideernas postillioner. Bremer Brev 2: 14 (1839). jfr Lucidor (SVS) 212 (1672). jfr NYHETS-POSTILJON. särsk. [jfr b] (†) närmande sig bet.: person som går en annans ärenden, ”redskap”, ”kreatur”. Dhen lättf(ärdige) bonden Jönss anderson i Härssbäck, H. Rebecces Postilion. VDAkt. 1679, nr 133. Ther han (dvs. den onde) sielf ei törs sig visa i person, / Ther brukar han en kärng til sin Postilion. Kolmodin QvSp. 1: 456 (1732). — Anm. till c. Det fr. uttr. postillon d'amour användes ofta i sv. ss. beteckning för person som överbringar kärleksbrev l. dyl.
3) sedan 1909 titel för vissa lägre tjänstemän inom postvärket vilka normalt tagas i anspråk för handräckningsgöromål i postkupéer, viktigare posttransporter, viss sortering av postförsändelser på postanstalter o. d.; äv. i uttr. förste postiljon, i viss högre lönegrad. SFS 1909, nr 104, s. 2. I de minsta postkupéerna uppehåller en förste postiljon ensam tjänstgöringen. SvPostv. 29 (1924). InstrPosttjMän 1940, s. 22. — jfr ÖVER-POSTILJON.
5) [jfr POSTILJONS-STATION] (†) spelt. namn på en patiens. HbiblSällsk. 1: 387 (1839). Von Mekeroth .. tog kortleken .. och började lägga postiljon. Almqvist TreFr. 1: 9 (1842).
Ssgr (i allm. till 2, 3; post.): A: POSTILJON-HATT, se B.
-BESKICKNING. (†) postbefordran varvid postiljon åtföljer posten. GenPoststCirk. 23/8 1853, s. 1. Döss o. Lannge (1915). —
-BREVLÅDA~020. (förr) Postiljonsbreflåda .. åtföljer landsvägspost, vare sig denna beledsagas af postiljon eller icke. Döss o. Lannge (1908). Postiljonsbrevlådan .. skall hållas tillgänglig för allmänheten för vanliga brevs och brevkorts nedläggande. Därs. (1915). —
-BRÖSTVÄSKA~020. (förr) använd av landsvägspostiljon. LD 1904, nr 69, s. 2. Döss o. Lannge (1915). —
(2) -HATT. (-on- 1931. -ons- 1916) särsk. [jfr fr. postillon, ett slags nackband till damhatt] (förr) mod. ett slags (liten) damhatt som täckte nacken o. hjässan o. hade ett spänne l. dyl. framtill l. som hade låg cylindrisk kulle o. en rosett vid sidan. Cederschiöld Krig 73 (1916). VeckoJ 1931, nr 36, s. 31. —
(2) -KAPPA, r. l. f. särsk. (förr) mod. damkappa av visst utseende. Postiljonskappa av blå taft med många kragar. Cederschiöld Krig 73 (1916). —
-KUPÉ. förr använd benämning på sådan postkupé som förestods av (förste) postiljon; motsatt: postkupéexpedition; äv. allmännare: postkupé. SFS 1874, nr 3, s. 38. Döss o. Lannge (1915). —
(2) -STATION. (†) spelt. bildl., i patiensen ”postiljonen” (se postiljon 5): var o. en av ett antal korthögar mellan vilka kort kunde flyttas enl. vissa regler. HbiblSällsk. 1: 388 (1839). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content