SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRACKAKTIG l. PRACKERAKTIG, adj.
Ordformer
(prack- 17491824. pracker- 1617)
Etymologi
[efter ä. t. pracherhaft(ig), pracherig, till pracher (se PRACKARE) l. prachern (se PRACKA, v.1)]
(†) som utgör l. liknar l. uppträder ss. en ”prackare”; särsk. dels: tiggaraktig, fattig, trasig, dels: skojaraktig, opålitlig, bedräglig. Messenius (kom till Stockholm) .. så arm och prackerachtig, att han nappast hade kläder till att skyla sitt lif uthi. ÄSvBiogr. 1—6: 45 (1617). Lindfors (1824).
Spoiler title
Spoiler content