[efter ä. t. pracherhaft(ig), pracherig, till pracher (se PRACKARE) l. prachern (se PRACKA, v.1)]
(†) som utgör l. liknar l. uppträder ss. en ”prackare”; särsk. dels: tiggaraktig, fattig, trasig, dels: skojaraktig, opålitlig, bedräglig. Messenius (kom till Stockholm) .. så arm och prackerachtig, att han nappast hade kläder till att skyla sitt lif uthi. ÄSvBiogr. 1—6: 45(1617). Lindfors(1824).
