PRAKTA prak3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[elliptisk bildning till uttr. innehållande ordet PRAKTISK]
(vard.) deltaga i l. gå på viss praktisk utbildningskurs.
a) i fråga om praktisk utbildningskurs för teologie kandidater som avse att bli präster. HågkLivsintr. 15: 231 (1934).
b) (mera tillf.) i fråga om praktisk utbildningskurs för medicine kandidater. Lundamedicinarna få prakta i Malmö. UNT 1930, nr 10688, s. 3.
