SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRAKT prak4t, sbst.1, r. l. m. l. f. ((†) n. G1R 15: 643 (1543), Bælter JesuH 5: 230 (1759)); best. -en.
Ordformer
(förr äv. -cht, -gt)
Etymologi
[jfr d. pragt; av mlt. o. t. pracht; av omstritt urspr.]
1) sammanfattande, om arrangerade yttre ting l. företeelser (t. ex. kläder, utsmyckning, ceremonier o. d.) som tjäna att ge en lysande prägel l. glans åt ngn l. ngt; ofta abstraktare, om förhållandet l. egenskapen att vara utrustad med dylika ting resp. förbunden med dylika företeelser; ståt, yttre glans; ofta i tautologisk förb. med ståt l. (i sht förr) prål. Kunglig, furstlig prakt. Utveckla prakt och ståt. Han älskade att omge sig med prakt. Visa sig i all sin prakt, äv. oeg. l. bildl. G1R 15: 643 (1543). (Efter kröningen) bör Konungen .. med stort pracht och anseende sin Erichsgatu rijda. Tempeus Messenius 63 (1612). All werzlig prackt och Ära, / .. then snarliga försvinner. Visb. 1: 246 (c. 1620). (Soldater) stodo vakt, / At ingen skulle klifva, / på Slottets sammets-klädde pragt. Odel Sincl. 15 (1739). Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt. Luk. 16: 19 (Bib. 1917). — jfr KLÄD-, KONUNGA-, SORG-PRAKT m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Mycken pracht, giör föracht. Grubb 539 (1665). Pracht i Kläder, är minsta heeder. Dens. 672. Pracht föder afwundh. Därs.
b) (†) i uttr. föra l. driva prakt, leva i l. utveckla prakt o. ståt. Messenius Sign. 6 (1612). Guldh, silfwer och ägodeelar nog, ther medh han pracht och prål, krijg och örlig förde. Gustaf II Adolf 77 (c. 1620). särsk. oeg. I Lufften drijfver han (dvs. paradisfågeln) sitt pracht / Och andre Foghlar ringa achter. Sigfridi B 2 b (1619); jfr 2.
c) (†) övergående i bet.: lyx, yppighet. Visb. 1: 246 (c. 1620). At nu nyttja silkesstrumpor är vida mindre yppighet, än då regerande personer ansågo dem för en stor prakt. Höijer 4: 89 (c. 1800).
d) (†) förhållandet att ngn uppträder på ett storslaget l. pretentiöst sätt l. gör stort väsen av sig l. att ngt göres med buller o. bång o. d. Konung Berick .. / .. aff Swerigie foor, / Mz wäldigh hand och stoor Krijgzmacht, / Wandt seger hwart han drogh mz pracht. Prytz OS F 3 b (1620). (Jungfru Marias) gång (var) föruthan pracht. Schroderus Os. 1: 9 (1635). Linc. D 5 b (1640).
e) ss. förled i ett stort antal ssgr som beteckna ngt praktfullt (o. dyrbart) utsmyckat l. utstyrt l. ngt som hör till de ting som användas vid tillfällen, då prakt o. ståt utvecklas.
2) allmännare, sammanfattande, om ting l. företeelser l. egenskaper som ge ngt en storslagen, lysande skönhet (av ett slag som påminner om prakt i bet. 1); ofta abstr.: storslagen, lysande skönhet l. fägring, praktfullhet. Sigfridi A 6 b (1619). Alla dessa oräkneliga verldar, som öfvergjuta himlahvalfvet med sin prakt. Hagberg Pred. 5: 166 (1819). Det var en dag, då sommaren stod i sin fulla prakt. Wærn-Bugge Herrsk. 117 (1926). Det var fibrernas glans och prakt, som gav uppslag till namnet (konstsilke). Bolin KemVerkst. 125 (1942). — jfr BLAD-, BLOM-, FÄRG-, NORRSKENS-, STJÄRNE-PRAKT m. fl. — särsk. ss. förled i ssgr.
a) betecknande ngt ss. ovanligt vackert l. praktfullt (i ett l. annat avseende); särsk. i ssgr som utgöra namn på växter, med tanke antingen på ståtlig växt l. på (blommornas) färgprakt, l. namn på djur, särsk. fåglar, med tanke företrädesvis på lysande färgteckning l. fjäderprakt.
b) allmännare, betecknande ngt ss. utomordentligt l. storartat i annat avseende än rent estetiskt l. ngn l. ngt ss. en utomordentligt god representant för individer l. föremål av ett visst slag o. d.
c) ironiskt, betecknande ngn l. ngt ss. en framträdande representant för mindre goda, mindervärdiga l. löjliga individer l. föremål av visst slag l. ss. exponent för mindre goda egenskaper.
3) (†) bildl.: ”prydnad”. (Drottning Amalazonte) blef Kjönets prackt och alla Kröntas prål. Nordenflycht Fruent. 50 (1761).
Ssgr: (2 a) PRAKT-ALF l. -ALV, m. l. r. [jfr d. pragtalf] zool. kolibri av släktet Lophornis Less., särsk. om arterna L. ornatus Bodd., ”grannlåtsalf”, o. L. magnificus Vieill.; i pl. äv. ss. namn på släktet. 1Brehm 2: 188 (1875).
(1 e) -ALTARE. 2NF 20: 1211 (1914).
(2 a) -AND. zool. anden Anas falcata Georgi. Holmgren Fogl. 1098 (1871).
(2 a) -ARALIA. prydnadsväxten Dizygotheca elegantissima Veitch. Hylander PrydnV 43 (1948).
(1 e) -ARBETE~020. konkret, särsk. om bokvärk. SvLittFT 1837, sp. 198 (om bokvärk).
(2 a) -BAGGE. [jfr t. prachtkäfer] zool. skalbagge av familjen Buprestidæ; i pl. äv. ss. namn på familjen; jfr -bill. Gröna praktbaggen, Agrilus viridis Lin. Hartman Naturk. 242 (1836).
(1 e) -BAND. särsk.: praktfullt, elegant bokband (med dyrbar utstyrsel). Berndtson (1880). MeddSlöjdF 1884, s. 152.
(1) -BEGÄR. praktlystnad. SC 1: 598 (1820). 2NF 1: 527 (1903).
(1) -BEHOV. jfr -lystnad. EkonS 1: 9 (1891).
(1 e) -BIBEL. jfr -bok. Topelius Dagb. 4: 236 (1839).
(1 e, 2 a) -BILD. praktfull bild; praktmålning. Nicander Minn. 1: 117 (1831; om natursceneri). Historiska praktbilder. Laurin Konsth. 383 (1900).
(2 a) -BILL ~bil2, m. l. r.; best. -en; pl. -er. [av d. pragtbille] (†) zool. = -bagge. Thomson Insect. 24 (1862). UVTF 34: 73 (1886).
-BLOMMA, r. l. f. till 2 a: praktfull blomma (som utmärker sig gm sin storlek o. färgprakt). Bremer Hertha 241 (1856). särsk. bildl.; äv. till 2 c, ironiskt. Carlén Skuggsp. 1: 390 (1861, 1865). Det gamla franska societetslifvet, praktblomman af en långvarig social uppfostran. Hedin Rev. 200 (1879). Börsspekulationen, denna civilisationens praktblomma i vårt beprisade seculum! SDS 1888, nr 218, s. 2. särsk. om yttrande l. uttryck o. d.; jfr blomma, sbst. 3 h. Norrl. 9: 33 (1908). Siwertz JoDr. 152 (1928).
-BLOMSTER, förr äv. -BLOMST. [jfr d. pragtblomst] till 2 a: praktblomma; företrädesvis bildl., i denna anv. äv. (till 2 c) ironiskt; särsk. om (högtravande) yttrande l. uttryck o. d. (jfr blomster 3 e). Smärt och ungdomskraftig konsten växte; / I Korinth den sedan bar en praktblomst. Kræmer Sydfr. 17 (1853). Här hade jag .. typen (av en högfärdig adelsman) renodlad, ett sällsynt praktblomster, en underbar orkidé. Engström 2Bok 86 (1909).
(2 a) -BOBBA, f. l. r. (†) = -bagge. Hartman Naturk. 335 (1836). Björkman (1889).
(1 e) -BOK; pl. -böcker. bok med praktfull utstyrsel. AB 1845, nr 294, s. 3.
(1 e) -BONING. Rogberg Pred. 2: 403 (1827).
(1 e) -BORD. Atterbom Minn. 503 (1818).
(2 a) -BRUNÖRT~02 l. ~20. bot. växten Prunella grandiflora (Lin.) Scholler. Krok o. Almquist Fl. 1: 64 (1905).
(2 a) -BUSKE. (numera bl. tillf.) praktfull prydnadsbuske. HbTrädg. 7: 152 (1883).
(1 e) -BYGGNAD. konkret. Atterbom SDikt. 1: 235 (1809, 1837). Rådhuset .. har en gång varit en af hufvudstadens praktbyggnader. Sthm 1: 251 (1897).
(1 e) -BÅR. HögaV 3: 9 (Bib. 1917).
(1 e) -BÄDD. jfr parad-bädd; äv. bildl. MeddSlöjdF 1888, s. 112. Karlfeldt FlBell. 65 (1918; bildl.).
(2 a) -DJUR. utomordentligt vackert djur, praktfullt djur. Wetterhoff Skog 2: 196 (1887).
(1 e) -DOLK. Fornv. 1927, s. 126.
-DRÄKT. [jfr d. pragtdragt]
1) till 1 e: praktfull (högtids)dräkt. SvTyHlex. (1851). Siwertz Fribilj. 107 (1943).
2) zool. till 2 a: den särskilt praktfulla dräkt (med lysande färger) som vissa fågelhannar bära under parningstiden, parningsdräkt, vårdräkt. Sjöstedt Storv. 205 (1911).
(2 a) -EJDER. [jfr d. pragtedderfugl] zool. ejderarten Somateria spectabilis Lin. Scheutz NatH 115 (1843).
(1 e) -EKIPAGE. KrigVAT 1837, s. 367.
-EXEMPLAR. [jfr t. prachtexemplar]
1) (numera bl. tillf.) till 1 e: exemplar (av bokvärk l. konstföremål o. d.) med särskilt praktfull utstyrsel. Phosph. 1811, s. 188. SvT 1852, nr 17, s. 2.
2) till 2 a: praktfullt exemplar (av växt). HbTrädg. 7: 159 (1883).
3) (ngt vard.) till 2 b.
a) exemplar som utgör en utomordentlig, god representant för individer av ett visst slag, ovanligt fint exemplar. Knorring Torp. 1: 189 (1843). Ett riktigt praktexemplar av skolyngling. Vesterlund Skolm. 94 (1924). Detta strindbergska praktexemplar till bonde. Olsson Fröding 334 (1950). särsk. (numera föga br.) med en bestämning inledd med av åtföljt av sbst. i pl. Ett praktexemplar af Nya Englands döttrar. Bremer NVerld. 2: 377 (1853).
b) (†) i uttr. praktexemplar av ngt, utomordentligt exempel på ngt (mer l. mindre abstr.). Några prakt-exemplar af denna byggnadskonst. SvT 1852, nr 18, s. 4. Bremer GVerld. 1: 22 (1860).
4) (ngt vard.) till 2 c.
a) i ironisk anv. av 3 a. Scholander 3: 283 (1859). Detta praktexemplar till påve (dvs. Johannes XXIII). Grimberg VärldH 6: 436 (1935).
b) (†) i ironisk anv. av 3 b, i uttr. praktexemplar av ngt, utomordentligt exempel på ngt (mer l. mindre abstr., mindervärdigt). GotlLT 1853, nr 11, s. 2. Praktexemplar af dumhet. Söderhjelm Runebg 2: 380 (1906).
(1 e) -FAT. Fatab. 1933, s. 241.
(1 e) -FILM. ytterligt påkostad film, med storslagna scener o. d. SvD(A) 1924, nr 218, s. 9.
(2 a) -FINK. zool.
1) [jfr t. prachtmeise] fink av familjen Tanagridæ (som lever i Amerika), tangara; vanl. i pl., ss. namn på familjen. FoFl. 1929, s. 109. Brehm DjurV 9: 403 (1938).
2) [jfr t. prachtfinken, pl.] fågel av den till familjen vävarfåglar hörande underfamiljen Spermestinæ (som lever i tropiska länder), vävarfink; i pl. äv. ss. namn på underfamiljen. 4Brehm 6: 209 (1924). SvUppslB 30: 281 (1937). jfr 1Brehm 2: 32 (1875).
(2 b) -FLICKA, f. (ngt vard.) praktexemplar till flicka. Bremer Sysk. 1: 351 (1848).
-FULL. [jfr t. prachtvoll]
1) till 1: som utmärkes av l. är utstyrd med stor prakt. Rademine Knigge 2: 147 (1804). Den praktfulla dräkten tynger (fursten). Thorén Oriml. 184 (1947).
2) till 2: storslaget vacker, lysande, grandios, magnifik. En praktfull solnedgång. En praktfull röst. En praktfull blomsterbukett. Åskvädret över trakten var ett praktfullt skådespel. Wåhlin Bastholm 233 (1791). En praktfull regnbåge synes öfver dalen. Wennerberg 3: 45 (1883). En praktfull, rödhårig, nordgermansk kvinna. Bergman Patr. 7 (1928).
3) till 2 b: utomordentlig (i annat avseende än rent estetiskt), storartad, härlig, präktig. Praktfull högtidstalare. Ljunggren SAHist. 2: 106 (1886). Christer e en fin liten grabb. .. En praktfull fyr. Fogelström Vakna 184 (1949).
4) (ngt vard.) till 2 c, ironiskt, om ngt mindervärdigt: storartad, utomordentlig, fantastisk l. dyl. 2VittAH 12: 214 (1818, 1826). Denna praktfulla stupiditet. Lidforss Vetensk. 51 (1900).
Avledn.: praktfullhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara praktfull; särsk.
1) till 1. Andersson Verldsoms. 1: 81 (1853).
2) till 2: storslagen skönhet o. d. Moll Fys. 4: 26 (1901).
(2 a) -FÅGEL. fågel med praktfull fjäderskrud. SvTyHlex. (1851). Hon liknade en stackars grå sparv som .. förirrat sig in bland granna praktfåglar med uppburrade fjädrar. Krusenstjerna Fatt. 3: 216 (1937). särsk. zool. om fågel av familjen Pipridæ (som lever i tropiska länder), sammetsfågel; i pl. äv. ss. namn på familjen. 1Brehm 2: 129 (1875).
(2 a) -FÄRGAD, p. adj. (numera föga br.) som har praktfull färg. 2SAH 12: 160 (1827). Santesson Sv. 182 (1887).
(1 e) -FÖREMÅL~002. Adler Meyer 423 (1894).
(1 e) -GEMAK. [jfr t. prachtgemach] Runeberg (SVS) 3: 188 (1841).
(2 a) -GRAN. trädg. trädarten Abies magnifica A. Murr. Hylander PrydnV 28 (1948).
(2 b) -GUMMA, f. (vard.) praktexemplar till gumma. —
(2 a) -GÅS. (†) zool. = -ejder. TJäg. 1832, s. 204. UB 3: 491 (1873).
-HIMMEL. [jfr t. prachthimmel] särsk. (†) till 1 e: baldakin. Nordforss (1805). 3NF 2: 757 (1924).
(2 c) -HJÄLTE. (†) lysande hjälte (ironiskt). Thorild (SVS) 1: 65 (1784).
(2 a) -HÖNS, pl. praktfulla hönsdjur; särsk. om dylika som hållas ss. husdjur för utseendets skull. 1Brehm 2: 390 (1875).
(2 a) -JOHANNISÖRT~0102. bot. växten Hypericum pulchrum Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 115 (1903).
(2 b) -KARL. [jfr t. prachtkerl] (ngt vard.) praktexemplar till karl. Didring Malm 2: 65 (1915).
(1 e) -KAROSS. CVAStrandberg 2: 38 (c. 1843).
(1 e) -KISTA. särsk. om praktfull likkista, sarkofag. Rig 1918, s. 38.
(2 a) -KLOCKA. trädg. prydnadsväxten Platycodon grandiflorus (Jacq.) DC. Hylander PrydnV 60 (1948).
(1 e) -KLÄDER, pl. Siwertz Förtr. 247 (1945).
(1 e) -KLÄDNAD. SvTyHlex. (1851).
(2 a) -KUNGSLJUS~02. bot. vissa arter av släktet Verbascum Lin., särsk. V. thapsiforme Schrad. o. V. speciosum Schrad. Krok o. Almquist Fl. 1: 70 (1903).
(2 b) -KVINNA. (ngt vard.) praktexemplar till kvinna. Söderhjelm ItRenäss. 210 (1907).
(1) -KÄR. [jfr d. pragtkær] (numera bl. tillf.) praktälskande. Svensén Jord. 163 (1885).
(2 b) -KÄRING. (vard.) jfr -gumma. Wieselgren ÖAtl. 29 (1876).
(1 e) -KÄRL. om praktfulla kärl, särsk. för prydnadsändamål. Kullberg Tasso 1: 249 (1860).
(1) -KÄRLEK. [jfr t. prachtliebe] kärlek till l. lust för prakt. Dalin (1855).
(1 e) -LIKKISTA~020. sarkofag. Schulthess (1885).
(2 a) -LILJA. [jfr t. prachtlilie] bot. namn på vissa praktfulla (odlade) liljeväxter. SvTyHlex. (1851). Dalin (1855; om Gloriosa superba Lin.). Hylander PrydnV 95 (1948; om Lilium speciosum Thunb.).
(2 a) -LOBELIA. trädg. prydnadsväxten Lobelia splendens Lin. Hylander PrydnV 53 (1948).
(1) -LUST. [jfr t. prachtlust] (numera mindre br.) praktlystnad. 2VittAH 13: 108 (1821, 1830). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 14 (1854).
(1) -LUSTA. (†) praktlystnad. Hammarsköld SvVitt. 1: 95 (1818).
(2 a) -LYKTA, r. l. f. bot. växten Lychnis chalcedonica Lin. Svensson Kulturv. 170 (1893).
(2 a) -LYSING. trädg. prydnadsväxten Lysimachia punctata Lin. Hylander PrydnV 54 (1948).
(1) -LYSTEN. [jfr d. pragtlysten] som gärna omger sig med prakt, praktälskande. Ahlman (1872).
(1) -LYSTNAD. egenskapen l. förhållandet att vara praktlysten. Rademine Knigge 2: 148 (1804).
(1) -LÖS. [jfr t. prachtlos] (†) som icke utmärkes av ngn prakt, enkel, flärdfri. Lindfors (1824). Kettils hela lif / var praktlöst. Ling BlotSven 95 (1824). Dalin (1855).
(2 a) -MALVA. trädg. prydnadsväxten Malope trifida Cav. Hylander PrydnV 55 (1948).
(1 e) -MYNT, n. (i fackspr.) praktfullt utarbetat mynt; särsk. om skådepänning. Hildebrand Medelt. 1: 883 (1894).
(1 e, 2 a) -MÅLNING. stor, flott målning som återger praktfulla scener; äv. bildl., om praktfullt natursceneri o. d. Santesson Sv. 163 (1887; om solnedgång). Nordensvan SvK 555 (1892).
(1 e) -MÖBEL. Eichhorn Stud. 3: 208 (1881).
(2 a) -NATTSKÄRRA~020. zool. nattskärran Caprimulgus eximius Temm. (som lever bl. a. i Egypten). 1Brehm 2: 200 (1875).
(2 a) -NEJLIKA. [jfr t. prachtnelke] bot. nejlikväxten Dianthus superbus Lin. Retzius FlOec. 220 (1806).
(2 a, b) -NUMMER. om praktfullt föremål av ngt slag, ofta med tanke på att det utgör det förnämsta numret l. ett av de förnämsta numren i en samling av föremål; äv. om glansfull prestation av ngt slag o. d.; jfr parad-nummer 1. (Målningen) Lappgudstjänsten, som var utställningens främsta praktnummer. Nordensvan SvK 441 (1892). Båda dessa dikter äro .. elegiska praktnummer. 3SAH 51: 217 (1940). De tretton altarna i slagordning på breda trappsteg .. (utgjorde) ett praktnummer av liturgisk regi. TurÅ 1947, s. 90.
(2 a) -NYCKELBLOMSTER~0020. bot. växten Orchis militaris Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 194 (1903).
(2 a) -ORD. [jfr t. prachtwort] (numera bl. tillf.) praktfullt, lysande ord. Atterbom SDikt. 2: 51 (1811, 1838). (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 196 (1913).
(2 a) -ORM. (†) zool. giftorm av släktet Elaps Schn. (som lever i Amerika), korallorm; i pl. äv. om släktet. 1Brehm III. 1: 98 (1876).
(1 e) -PALATS. Snoilsky 2: 212 (1881).
(1 e) -PJÄS.
1) praktföremål. Eichhorn Stud. 1: 41 (1869).
2) (mera tillf.) teaterpjäs med praktfull utstyrsel. Lagerbjelke Theat. 11 (1834).
(2 b) -POJKE. (ngt vard.) praktexemplar till pojke. Jensen Wagner Mann. 212 (1922).
-PROV.
1) till 1 e: prov på prakt(föremål); delvis med anslutning till 2. Eichhorn Stud. 3: 217 (1881).
2) (ngt vard.) till 2 b: utomordentligt prov l. exempel på ngt. Kræmer Orient. 63 (1866). Ett praktprov på saftig komik. Nordensvan SvTeat. 2: 369 (1918).
3) (ngt vard.) till 2 c, ironiskt: utomordentligt prov l. exempel på ngt mindervärdigt. Praktprof på språklig tygellöshet. PedT 1890, s. 369.
(1 e) -PUBLIKATION. konkret; jfr -bok. BohemAkademist. 75 (1931).
(1 e) -RUM, n. [jfr t. prachtzimmer] praktfullt inrett rum; särsk. om dylikt rum för användning vid festliga l. högtidliga tillfällen, paradrum, statrum. PoetK 1814, 2: 94. Hodell WärdshFörbi 134 (1945).
(1 e) -SABEL. Adelsköld Dagsv. 2: 264 (1900).
(1 e) -SAL. jfr -rum. PoetK 1821, 2: 9.
(2 a) -SALVIA. trädg. prydnadsväxten Salvia splendens Sello. Hylander PrydnV 65 (1948).
(1) -SJUK. [jfr d. pragtsyg] (†) höggradigt praktälskande, praktlysten. SthmStadsord. 1: 23 (1633). Järta 1: 132 (1816).
(1) -SJUKA. [jfr d. pragtsyge] (†) höggradig praktlystnad. Lanærus Försök 52 (1788). Kjellgren DanmH 52 (1862).
(1 e) -SKEPP. Nilsson SjöfSkeppsb. 77 (1922).
(2 b) -SKOTT. (ngt vard.) utomordentligt skott. IdrBl. 1924, nr 7, s. 8 (i bandy).
-SKRUD.
1) till 1 e. Atterbom SDikt. 1: 116 (1811, 1837). Sandström NatArb. 2: 78 (1910; bildl.).
2) zool. till 2 a, = -dräkt 2. I maj fällda hanar voro i full praktskrud. Sjöstedt Storv. 205 (1911).
(1 e) -SLOTT. [jfr t. prachtschloss] Atterbom SDikt. 1: 227 (1809, 1837).
(2 a) -SPIREA. trädg. prydnadsväxten Spiræa callosa Thunb. Sonesson HbTrädg. 678 (1919).
-STYCKE. [jfr t. prachtstück]
1) till 1 e; äv. med mer l. mindre klart framträdande bibet. av 3.
a) praktpjäs, praktföremål. Sthm 1: 427 (1897).
b) praktmålning o. d. Tegnér (WB) 3: 206 (1819).
2) till 2 a; äv. med mer l. mindre klart framträdande bibet. av 3.
a) praktfullt naturföremål. IllSv. 2: 119 (1882).
b) praktfullt litterärt alster l. diktvärk o. d. Hammarsköld SvVitt. 2: 21 (1819). För oss är .. (Kellgrens ode Till Backus och Kärleken) ett torrt litterärt praktstycke. Sylwan Kellgren 34 (1912).
3) till 2 b: praktfullt exempel på ngt; praktexemplar. Cygnæus 2: 323 (1863). Verkliga praktstycken av peruansk vävnadskonst. Ymer 1927, s. 116.
(1 e) -SVÄRD. 2NF 18: 1496 (1913).
(1 e) -SÄNG. SvTyHlex. (1851). HantvB I. 2: 418 (1937).
(1 e) -SÄNGKAMMARE~0200. praktfullt inredd sängkammare, paradsängkammare. Böttiger Drottnh. 86 (1889).
(2 a) -TANGARA. zool. = -fink 1. 1Brehm 2: 30 (1875).
(1 e, 2 a) -TAVLA. praktmålning; äv. bildl., om praktfullt natursceneri o. d. En af .. (Nordens) prakttaflor — midnattssolen. Bremer Nina 636 (1835). MeddSlöjdF 1886, s. 79.
(2 a) -TRAST. (†) zool. trast av familjen Pittidæ (stylttrastar, pittor; levande i Ostindien o. Australien); i pl. äv. ss. namn på familjen. 1Brehm 2: 84 (1875). Stuxberg (o. Floderus) 2: 162 (1901).
(2 a) -TRY. trädg. gemensam benämning på prydnadsväxter av släktet Weigela Thunb. Hylander PrydnV 72 (1948).
(1 e) -TRYCK. tryckalster med praktfull utstyrsel. NF 5: 132 (1881).
(2 a) -TRÄD. praktfullt träd; särsk. om prydnadsträd. Bremer NVerld. 1: 232 (1853).
(1 e) -TRÄDGÅRD~02, äv. ~20. Böttiger 4: 317 (1854, 1869; bildl.).
(2 a) -TRÄDORM~02. zool. trädormen Chrysopelea ornata Shaw (levande i tropiska länder), guldträdorm, guldorm. 4Brehm 10: 281 (1927).
(2 b) -TÖS. (vard.) = -flicka. Öberg Makt. 1: 104 (1906).
-UPPLAGA~020. [jfr t. prachtausgabe]
1) till 1 e: upplaga (av bok) med praktfull utstyrsel, lyxupplaga. En prakt-upplaga af Milton's Paradise lost. DA 1808, nr 101, s. 3.
2) (numera föga br., ngt vard.) bildl., till 2 b: praktexemplar. Knorring Förh. 2: 350 (1843). Denna praktupplaga af en hofman. Hedberg Glanskis 85 (1878).
(1 e) -URNA. Östergren (1935). Siwertz Glasb. 288 (1952).
(1 e) -VAGN. Crusenstolpe Mor. 5: 78 (1843).
(1 e) -VAPEN. NF 3: 145 (1878).
-VERK, se -värk.
(1 e) -VÅNING. [jfr t. prachtwohnung] praktfullt inredd våning; särsk. om dylik våning för användning vid festliga l. högtidliga tillfällen, paradvåning, statvåning. Crusenstolpe Mor. 1: 243 (1840).
(2 a) -VÄDD. trädg. prydnadsväxten Scabiosa atropurpurea Lin. Hylander PrydnV 66 (1948).
(1 e) -VÄRK, n. [jfr t. prachtwerk]
1) (numera bl. tillf.) praktfullt värk (i allm.). Böttiger 1: 118 (1832, 1856). Eichhorn Stud. 2: 203 (1872; om praktfull litografi).
2) bokvärk med praktfull utstyrsel. JournLTh. 1812, nr 152, s. 4. SvFl. 1942, s. 194.
(1 e) -VÄVNAD. konkret. NF 6: 838 (1882).
(2 a) -VÄXT, r. l. m. bot. praktfull växt; ofta om prydnadsväxt. ÅrsbVetA 1823, s. 464. Kroppörten, som norrut blir en verklig praktväxt. MosskT 1893, s. 112.
(1) -ÄLSKANDE, p. adj. [jfr d. pragtelskende, t. prachtliebend] som älskar o. gärna omger sig med prakt. HSH 7: 195 (c. 1800).
(2 a) -ÖDLA. zool. ödla av släktet Calotes Cuv. (som lever i södra Asien); i pl. äv. ss. namn på släktet. SvUppslB (1934).
(2 a) -ÖRT. bot. = -växt. Granvik Centralafr. 80 (1927).
Avledn.: PRAKTELIGEN, adv. [jfr t. prachtlich, praktfull] (†) till 1: praktfullt, med prakt; jfr präkteligen. Leuchowius Zader 148 (1620).
PRAKTIG, adj. (†) jfr präktig.
1) till 1: som utgöres l. utmärkes av prakt, praktfull. Messenius Blanck. 15 (1614). Föra itt herligt och prachtigt Lefwerne. Laurelius Alb. 458 (1663). Schouten Siam 14 (1675).
2) till 2: praktfull, ståtlig, lysande. Pracktige ord. IndSvec. (1641). Wollimhaus Ind. (1652).
Avledn.: praktighet, f. (†) till praktig 2. Linc. Xx 1 b (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
Spoiler title
Spoiler content