SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRAKTARE prak3tare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[elliptisk bildning (jfr PRAKTA)]
(vard.) person som genomgår den praktiska utbildningskursen för teologie kandidater som avse att bli präster. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900). KyrkohÅ 1925, s. 171.
Ssg (vard.): PRAKTAR-KURS.
Spoiler title
Spoiler content