SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PREFEKT prefäk4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er. Anm. Mer l. mindre citatmässigt användes ordet i bet. 1 stundom äv. i lat. form, ngn gg med lat. pl. Eberhardt AllmH 2: 382 (1768). Centerwall Fornk. 472 (1891: præfecti, pl.).
Ordformer
(pre- 1805 osv. præ- 1814—1868. prä- 1827 (: Departements-Präfect)—1828. -fect 1807—1871. -fekt 1805 osv.)
Etymologi
[jfr t. präfekt, eng. prefect, fr. préfet; av lat. præfectus, eg. p. pf. av præficere, sätta (ngn) att förestå l. leda ngt, av præ (se PRE-) o. facere, göra (se FACIT)]
person som förordnats att stå i spetsen för l. leda ngt. (Sv.) Prefekt. .. (Fr.) Préfet. Nordforss (1805).
1) i fråga om förh. i antikens Rom l. det gamla romerska riket; särsk. dels om ämbetsman som under konungatiden utövade makten i staden Rom under konungens frånvaro, dels (före 89 f. Kr.) om person som från Rom sänts att utöva rättskipningen i en italisk stad där medborgarna saknade rösträtt o. valbarhet till ämbeten, dels (under kejsartiden) om chef för staden Roms polisväsen l. om befälhavare över pretorianerna l. om ämbetsman som stod i spetsen för den civila förvaltningen i ngn av det romerska rikets fyra huvuddelar. Lefrén Förel. 1: 72 (1818). Grimberg VärldH 4: 358 (1930).
2) i fråga om förh. i andra länder (i nyare tid).
a) styresman för utländskt administrativt område; särsk. dels om styresmannen för en italiensk provins l. ett franskt departement, dels (i sht i uttr. apostolisk prefekt) om ledaren för ett romersk-katolskt missionsområde som ännu icke blivit biskopsstift. Hartman Geogr. 263 (1832). SvUppslB 14: 160 (1933).
b) om chefen för Paris' polis; i sht i ssgn POLIS-PREFEKT.
c) om föreståndare för olika vetenskapliga institutioner o. d. Thomander TankLöj. 59 (1826). Prefekten för universitetets botaniska institution. BtRiksdP 1893, I. 1: nr 18, s. 9. (Metallografiska) Institutets prefekt. SvStatskal. 1940, Bih. s. 350. jfr BIBLIOTEKS-, INSTITUTIONS-, SEMINARIE-PREFEKT m. fl.
Avledn.: PREFEKTSKAP, n. förhållandet att vara prefekt; särsk. till prefekt 2 c. Arbetet på .. (en modernare inventarietyp har) under mitt prefektskap påbörjats. Upsala(A) 1923, nr 212, s. 1. —
PREFEKTUR104, r. l. f. (pre- 1801 osv. præ- 1783. -fect- 1783—1871. -fekt- 1801 osv.) [jfr t. präfektur, eng. prefecture, fr. préfecture; av lat. præfectura] ämbete ss. prefekt, prefekts värksamhetsområde o. d. 2SAH 1: 261 (1801; i fört. över främ. ord).
1) motsv. prefekt 1; särsk. dels (före 89 f. Kr.): italiskt samhälle som från Rom fick sig tillsänt en prefekt som hade att utöva rättskipningen, dels (under kejsartiden): av prefekt styrd huvuddel av det romerska riket. NF (1889).
2) motsv. prefekt 2; särsk.
a) motsv. prefekt 2 a: (större) administrativt område för vilket en prefekt står i spetsen; äv. om prefekts ämbetslokal. Cederschiöld Skärseld. 149 (1931).
b) motsv. prefekt 2 c: förhållandet att vara l. tid varunder ngn är prefekt för en vetenskaplig institution o. d. Leopold (SVS) II. 1: 153 (1783). MoB 10: 116 (1824). HeimdSmåskr. 1: 37 (1907; om förh. 1741).
Spoiler title
Spoiler content