publicerad: 1954
PREUSSISK pröj4sisk, äv. proj4-, adj.; adv. -T; förr äv. PREUSK l. PRUSK l. PRYSK l. PRYSKE l. PRYSSISK, adj.
Ordformer
(preusch 1629. preusisk 1721—1843. preusk (-ssk) c. 1770 (i vers)—1785 (i vers). preussisk 1786 osv. prudzsk 1533. prusk 1541—1704. prydsk 1545—c. 1585. prydzst, n. 1569. prysch 1639. prysesk 1631. prysk (-ij-, -ssk) 1525—1638. pryske 1535—1563. pryssig 1567. pryssisch 1665. pryssisk 1555—1715. prytzsk c. 1540)
Etymologi
[fsv. prysker; jfr fd. prysk, ä. d. prys(s)isk, d. prøjsisk, preussisk, mlt. prūsch, mht. priuzisch (t. preussisch); adj. till PREUSSARE l. PREUSSEN]
1) motsv. PREUSSARE 1: som tillhör l. utgör l. härstammar från l. har avseende på Preussen l. preussarna; som är skriven på l. tillhör l. utmärker preussarnas språk; äv.: som är karakteristisk för Preussen l. preussarna. Preussiskt blått, berlinerblått. Preussiska språket, se PREUSSISKA 2. G1R 8: 305 (1533). Itt skeppund Prysk humbla. Stiernman Com. 1: 193 (1566). Den preussiska patriotismen. Böök 4Sekl. 73 (1925, 1928). särsk.
a) (om ä. förh.) som utgjorde l. överensstämde med en i Preussen gängse måtts- l. myntenhet; ss. attribut förr äv. efter sitt huvudord (dels i böjd, dels i oböjd form). viij (dvs. 8) m[ar]ck prijske. OPetri Tb. 66 (1525). Sex hundrat mark Prytzska. Dens. Kr. 276 (c. 1540). En pryske grosse. G1R 20: 14 (1549). 5 gyllen Prusk. KKD 10: 421 (1704). Den preussiska milen var .. = 7,532,48 m(eter). 2NF 18: 488 (1912).
c) (†) i uttr. preussisk rätt. När sijdsta drycken uhr Kannan är något ringa, så plägar man taga sin skada igen aff dhet nyinskiänckta; Hwilket aff en seedhwänia blijr i gemeen kalladt Pryssisch Rätt. Grubb 721 (1665).
d) [jfr fd. o. ä. d. prysk kiste] (†) i uttr. prysk(e) kista, sannol. om kista av viss konstruktion (utan avseende på ursprungsorten); jfr PRYSSKISTA. HH 1: 27 (1543). TullbSthm 28/6 1569.
2) motsv. PREUSSARE 2: som erinrar om preussiska förh. gm att vara sträng l. hård. Preussisk drill. Ossiannilsson Hjärt. 137 (1927). Hellström Malmros 160 (1931).
Avledn.: PREUSSISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. till 1.
2) språk l. dialekt som talas i Preussen.
a) motsv. preussare 1 a, om ett numera utdött, med lettiska o. litauiska besläktat språk, fornpreussiska. NF 13: 240 (1889).
Spoiler title
Spoiler content