[jfr t. priapisch, priapeisch, eng. priapic, priapean, fr. priapique, lat. priapeius, gr. πριάπειος; till lat. Priāpus, gr. Πρίᾱπος (se PRIAP)]
(i fackspr., i sht rel.-hist., l. vitter stil) som har samband med l. syftar på guden Priapos l. hans kult l. (vanl.) sexualitet; som utmärkes av l. är fylld av sexuell lystnad; i sht förr äv.: (sexuellt) otuktig. Holmberg 2: 491(1795). Priapeisk smutsighet. Atterbom PoesH 4: 171(1848). (Adonis) av yran greps i het priapisk natt / och kysste rusig nymfen och dryaden. Gullberg FrämStad 52(1927). —
