SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRIMITIVITET -tiv1ite4t l. -ti1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. primitivität, eng. primitivity, fr. primitivité; till PRIMITIV, adj.]
1) (†) till PRIMITIV, adj. 1: ursprunglighet. Frey 1849, s. 413.
2) till PRIMITIV, adj. 2: egenskapen l. förhållandet att vara primitiv; äv. konkret(are), om ngt primitivt. Rudin BibEnh. 114 (1888). Möblemanget fyllde .. de högsta krav på primitivitet. Heerberger NVard. 230 (1936).
3) primitiv l. animal livsföring l. dyl.; jfr PRIMITIV, adj. 3. Den våg av primitivitet som efter kriget sköljt över den civiliserade världen. Segerstedt Spalt. 277 (1933).
Spoiler title
Spoiler content