publicerad: 1954
PRINCIPAL prin1sipa4l, m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(principal (-aa-, -ll) 1534 osv. prinnzepål 1589)
Etymologi
[y. fsv. principal (Troil 5: 315 (1505)); jfr d. principal, t. prinzipal, eng. o. fr. principal; substantivisk anv. av PRINCIPAL, adj. — Jfr PRINCIPALAT]
1) (numera bl. i a) överhuvud; ledare, chef, styresman; förman; befälhavare; jfr 3. G1R 9: 325 (1534). Han war en Principal och en Öfwerste Capitenere till then bestempling och förräderij. Därs. 11: 396 (1536). Thet Schmalkaldiske Förbundzens Principaler. Schroderus Os. III. 1: 267 (1635). Principalen för Bryggare- och Källare Hofwet är Källaremästaren. Barckhusen Cotossichin 80 (1669). Vår Principal, och Chef för heela Flåttan. Rosenfeldt Roo A 3 b (1686). (Tidskriften) ”Minerva” har godt ryggstöd i kamarillan och hos dess principal. Liljecrona RiksdKul. 133 (1840). SvBL 3: 1 (1860; om förh. 1606). — särsk.
a) (fullt br.) arbetsgivare i förh. till den l. dem som är(o) i hans tjänst, husbonde, chef; oftast i fråga om företag o. d. med ett jämförelsevis litet antal anställda, i sht ett affärsföretag. Swedberg Schibb. 291 (1716). Alma Florstedt .. respekterad principal för tre butikflickor och en piga. Hedenstierna FruW 61 (1890). Handtverksgesäller och köpmanssvenner hafva (under stadshushållningsperioden) icke egna hushåll, de spisa vid principalens bord och bo under hans tak. 2UB 10: 390 (1907). Gustaf-Janson StFamn. 240 (1937).
b) [jfr motsv. anv. i d.] ledare för ett resande teatersällskap. Commoedianternes Principal H:r Lande. HusgKamRSthm 1723, s. 392.
2) (om ä. förh.; se dock slutet) person tillhörande (över)styrelsen för ett företag l. en inrättning o. d., styrelseledamot. Lindfors (1824). Fondens (för upprättande av ett barnsjukhus i Sthm) angelägenheter handhafvas af 30 principaler. Sthm 1: 553 (1897). — särsk. (numera bl. i Finl.) huvudman i (spar)bank. Bankens principaler. Odhner G3 1: 361 (1885). Hernberg Rättsh. 12 (1922).
3) (†) person i förhållande till annan person som representerar honom l. utgör hans befullmäktigade ombud l. ställföreträdare, uppdragsgivare, huvudman (se d. o. 2), mandant; ofta svårt att skilja från 1. Stiernman Riksd. 933 (1635). Behagar någon af Herrskaperne tala (i magasinsrådet) genom fullmägtig, den upvise Principalens fullmagt skrifteligen. PH 8: 46 (1764). Denna högre och lägre embetsmanna-myndighet, som nästan i alla länder .. underkastat sjelfva principalerne eller folket sina ombudsmäns viljor och välbehag. Leopold 5: 267 (1799). SKN 1841, s. 99. Sundén (1888). — särsk. om huvudman för sakförare l. advokat i rättegång. 2SthmTb. 7: 62 (1584). Schmedeman Just. 153 (1615). Almqvist AmH 1: 170 (1840).
4) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) om huvudgäldenär i motsättning till person som gått i borgen för honom. LReg. 171 (1624). Stiernman Com. 4: 137 (1675).
5) (†) om person med viss juridisk befogenhet i en sak l. i förhållande till ngt.
a) person som har rätt att ss. part (själv l. gm ombud) föra talan i en sak, ”rätt part”. Oss, som ährom arfwingar och principaler i thenna saak. Schück Wivallius 1: 247 (i handl. fr. 1645). (År) 1663 .. blef min Son .. af LandRichtaren .. citerad, för 50 Rd. förment skullfordran .. och dij begehrte, att iagh såsom faderen och Principal i saaken .. borde tilltahlas. Stiernhielm (SVS) 3: 255 (1667).
b) om person som har viss dispositionsrätt över ngt. Samma öde (att jordägarna bl. formellt blevo ägare till sin jord) skulle jernbergslagen underkastas, derest egarena blefvo pligtige att underlägga sig vissa trafikerandes diskretion och erkänna och dyrka dem som principaler af sina effekter, dem de likväl sjelfva ega. ESwedenborg (1723) hos Chydenius 254.
6) (†) urtyp, prototyp; huvudtyp. Schroderus Comenius 760 (1639). Oreda följer, då förskrifningar til en stor mängd utfärdas, som föreställa speciemynt, men hvilke .., uttränga .. den vigtiga Principalen af Metal. Schulzenheim ÅmVetA 1816, s. 12.
7) mus. om musikstämma.
a) labialstämma (öppen, med medelmensur o. kraftig klang) som utgör huvudstämman i en orgel. KyrkohÅ 1935, s. 55 (1680). Hennerberg (o. Norlind) 1: 120 (1912). jfr MANUAL-, VIOLIN-PRINCIPAL.
b) (†) i fråga om flerstämmig musik l. sång: huvud- l. melodistämma, första stämma(n). Hülphers Mus. 40 (1773). Pfeiffer (1837).
Ssgr (Anm. Samtliga här behandlade ssgr kunna äv. hänföras till principal, adj.): (jfr 4) PRINCIPAL-DEBITOR. (†) = -gäldenär. LReg. 181 (1624). CivInstr. 122 (1724). —
(jfr 4) -GÄLDENÄR. (†) = principal, sbst. 4. Stiernman Com. 3: 665 (1668). Arnell Stadsl. 567 (1730). —
(1) -HÖVITSMAN. (†) hövitsman som är överordnad andra hövitsmän l. har ställning ss. chef l. ledare l. dyl. Tegel G1 1: 312 (1622). —
(7) -STÄMMA, r. l. f. [jfr t. prinzipalstimme] mus. huvudstämma.
b) till 7 b: huvud- l. melodistämma; solostämma (t. ex. i en violin- l. pianokonsert). Mankell Lb. 149 (1835). En pianokonsert av Kurt Atterberg, med Olof Wibergh i principalstämman. OoB 1936, s. 398. —
Avledn.: PRINCIPALINNA, f. [jfr t. prinzipalin] (†) till 1—5: kvinnlig principal l. chef l. överordnad o. d.; hustru till en principal l. chef osv. Lind (1749). Lindfors (1824). särsk.
a) till 1. VDAkt. 1664, nr 102. Borgaren Pehr Jönsson, hoos hwilken denne Forsman logerade, tillijka med dess principalinna EnkeFru Wrangell, den han vppassade. VRP 12/3 1722. Thackeray Pend. 2: 400 (1851; om hustrun till ngns överordnade).
b) till 3: kvinnlig uppdragsgivare. GullbgDomb. 8/10 1653 (möjl. till a). Därs. 5/11 1658. Calonius Bref 54 (1794). —
Spoiler title
Spoiler content