SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRINCIPALITER, adv.
Etymologi
[jfr t. prinzipaliter; av lat. principaliter, till principalis (se PRINCIPAL, adj.)]
(†) i främsta rummet, framför allt, huvudsakligen. RA II. 2: 203 (1617). Puncterne emellan Hans Kongl. Mayst. och Churförstl. Durchl. förmenar man, principaliter at wara thessa. NAv. 8/2 1656, nr 2, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content