PRINCIPIELL prin1sipiäl4 l. 01—, ngn gg -ä4l, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-el 1776—1904. -ell 1873 osv.)
Etymologi
[jfr t. prinzipiell samt lat. principialis, ursprunglig; bildat till PRINCIPl. lat. principium med samma (från fr. härstammande) ändelse som föreligger i t. ex. ESSENTIELL,FINANSIELL,POTENTIELL]
1) (†) ursprunglig. Et primitivt eller principielt svafvel. Wallerius Tank. 56(1776).
2) som har karaktären av en princip l. grundsats; som formellt har samband med l. behandlar l. berör principerna för ngt. Bolin Statsl. 1: 315(1870). Det som för närvarande är det väsentliga .. ligger helt och hållet på det principiella planet. Hellström Malmros 53(1931). I detta principiella kapitel. SvTeolKv. 1936, s. 320.
3) som beror på l. sammanhänger med l. berör en princip l. principerna för ngt; fundamental, grundväsentlig; stundom liktydigt med: teoretisk; ss. adv.: i princip. Det folkliga elementets principielt erkända .. rättigheter. Bolin Statsl. 1: 239(1869). (Kredit-)Förening och aktiebolag äro .. principiellt olikartade sammanslutningar. EkonS 2: 391(1898). Födoämnenas kalorital bestämmes i en s. k. kalorimeter, i vilken försiggår en förbränning principiellt av samma natur som den i kroppen. StKokb. 5(1940). — särsk. om person: som i l. av princip är (ngt). Oskar II .. var en principiell motståndare till dödsstraffet. De Geer Minn. 1: 182(1892).
