publicerad: 1954
PRIORITET pri1ωrite4t l. -or-, l. 01—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. priorität, eng. priority, fr. priorité; efter mlat. prioritas (gen. -ātis), till lat. prior (se PRIOR)]
1) (†) förhållandet att ngn är den främste l. förnämste av l. överordnad ett antal personer. RP 2: 172 (1632).
2) förhållandet att ngn l. ngt vid beviljande l. utdelande av en förmån går före l. har rätt att gå före osv. andra l. annat; företrädesrätt; förtursrätt; ofta i fråga om företrädesrätt grundad på att ngn gjort ett anspråk gällande före andra; jfr 3, 4. Schmedeman Just. 1300 (1691). Den tid, hvarinom en i utlandet gjord registreringsansökan (beträffande varumärke) skall inom Sverige upprepas för att erhålla prioritet framför andra emellertid inkomna ansökningar. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 17, s. 25. SFS 1938, s. 1493. särsk.
a) handel. o. jur. om fordringsägares l. fordringars rätt o. företräde framför andra beträffande gottgörelse ur gäldbunden persons egendom, förmånsrätt. Prioritet för andra creditorer. BtÅboH I. 9: 77 (1637). Hernberg Rättsh. 469 (1922).
b) (†) i fråga om gradskillnad mellan olika personer i fråga om åtnjutande av en förmån. Phrygius HimLif. 93 (1615; i fråga om de olika salighetsgraderna).
3) förhållandet att ngn är l. erkännes vara den förste som gjort en viss upptäckt l. uppfinning, framställt en viss uppfattning, bedrivit viss värksamhet, bildat en viss vetenskaplig term o. d. Berzelius Brev 8: 33 (1812). Lidforss Vetensk. 63 (1904). Ännu i dag erinra ett flertal banktekniska termer om italienarnas prioritet på detta område (dvs. handeln med pänningar). Montelin VLittH 1: 103 (1933).
4) förhållandet att ngt (erkännes ha) uppkommit l. uppfunnits l. gjorts l. bildats l. bedrivits l. framställts o. d. före annat av samma slag; äv.: förhållandet att ngt är primärt l. grundläggande i förhållande till l. har större värde l. betydelse än annat av samma slag. Nordforss (1805). (Det publika o. det privata) äro till sin natur endast korrelata begrepp, af hvilka intetdera har prioriteten för det andra. Geijer I. 4: 134 (1822). Den prioritet, som tillkommer religionens sedelära, genom dennas tidigare inverkan på individen uti hans uppfostran. Snellman Stat. 261 (1842). Frågan om den svenska eller den danska runforskningens prioritet. Schück VittA 1: 56 (1932).
-PRINCIP(EN).
1) jur. till 2: den i vissa fall gällande principen att den som först gör sin rätt gällande till en sak l. rättighet därmed erhåller rättsligt företräde framför senare uppträdande intressenter. SvUppslB (1934).
2) till 4: principen att (i vetenskapliga framställningar) den (från viss tidpunkt räknat) äldsta vetenskapliga benämningen på ett djur l. en växt bör användas (så framt icke särskilda skäl fordra att den får vika för en annan). Fries BotUtfl. 3: 131 (1857, 1864). LAHT 1892, s. 286. —
-RÄTT, r. l. m.
1) (†) rätt till främsta platsen l. att anses ss. förmer än andra; jfr prioritet 1. Schroderus Os. 1: 646 (1635).
2) till 2: rätt att framför andra komma i åtnjutande av ngt. Säkerställa prioritetsrätten för den, som i ett unionsland behörigen gjort en ansökan om patent o. s. v. 2NF 36: 658 (1924).
3) till 3: rätt att anses vara den som uppfunnit l. bildat l. först gjort l. använt ngt. BotN 1875, s. 83. Chaucer gjorde ej .. anspråk på prioritetsrätten till de historier han berättar. Björkman Chaucer 210 (1906).
4) till 4, i fråga om vetenskaplig benämning (på växt l. djur): rätt att erkännas ss. den äldsta (o. rätta); i sg. best. äv. övergående i bet.: prioritetsprincipen (se d. o. 2). Sedan jag .. åt slägtbenämningen Pteromalus återvunnit dess ursprungliga prioritetsrätt, bör (osv.). VetAH 1820, s. 126. PedT 1904, s. 170. —
Spoiler title
Spoiler content