PROFITERLIG prω1fite4rlig l. prå1- l. prωf1- l. prof1-, i Sveal. äv. -e3rlig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-ligit, n. sg. 1561—1690)
Etymologi
[y. fsv. profiterlig; jfr (ä.) d. profiterlig; avledn. av PROFITERA, v.3]
(numera föga br.) fördelaktig, nyttig; inbringande, lukrativ; förr äv. med indirekt obj. E14R 1561, 1: 211 a. Det som wårt K. Fädernesland gagneligt och profiterligt wore. Hiärne 2Anl. 26(1702). En profiterlig handel. Ahrenberg Infall 225(1908).
