SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1954  
PROGNOSTICERA prognos1tise4ra l. prω- l. 10—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROGNOSTIKATION.
Ordformer
(-ecera 1719. -icera c. 1565 osv. -isera 1848 osv.)
Etymologi
[jfr t. prognostizieren, ä. eng. prognostic, fr. pronostiquer, mlat. prognosticare; till PROGNOSTISK]
(i sht i fackspr.) ställa prognos för (ngt); förutsäga l. förutspå (ngt, äv. att ngt skall ske); förr äv. (med sakligt subj.) övergående i bet.: varsla om (ngt); förr äv. i uttr. prognosticera ngn l. sig ngt. Herlicius Alm. 1638, s. 39. Hwem i sin Kropp plä finna Gicht regera, / Han theras (dvs. vädrens och vindarnas) ankomst kan föruth prognosticera. Palmchron SundhSp. 14 (1642). De tekn, hwar af man pläger prognosticera Pestilentien. Lindestolpe Pest. 7 (1711). Runius .. Dödde i Stockholm A:o 1713, then 1. Junii, (på sin Födelse-Dag och samma Timma, som han sig tilförene prognosticerat hade). Rüdling Suppl. 222 (1740). Linné Bref I. 5: 117 (1763; med saksubj.). (Det är) ett allvarligt teoretiskt problem detta att en prognos själv påverkar den utveckling som den prognosticerar. Tidsbild. 1951, nr 4, s. 1. — särsk. (†) i uttr. prognosticera om ngt l. ngn, göra förutsägelser l. spå om ngt l. ngn; äv. (med sakligt subj.): förebåda ngt. HH 20: 131 (c. 1565). Om Krijg prognosticera nogsamt the stora tilrustningar som skee på åtskilige ohrter. Spole Alm. 1674, s. 34.
Spoiler title
Spoiler content