PROGNOSTIKA prognos4tika l. prω-, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. -ic-)
Etymologi
[av lat. prognostica, pl. av prognosticum, prognostikon, i ä. tid ofta använt ss. boktitel]
(i äldre tid utgiven) kalendarisk skrift som redogör för kommande års kometer o. förmörkelser o. förutsäger väderlek, årsväxt, krig o. sjukdomar osv.; praktika; jfr PROGNOSTIKON 2. Forsius Progn. 1606, s. B 1 b. Månge förwetne Prognosticor, spådomar och Prophetier (äro) vthkomne. Isogæus Segersk. 962(c. 1700). Ljunggren Alm. 18(1944). —
