SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROKURAT prω1kɯra4t l. prωk1- l. prå1- l. prok1-, l. -ur-, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. -cur-)
Etymologi
[till PROKURATOR, sbst.2, efter mönster av sådana ordpar som KONSUL : KONSULAT, LEKTOR : LEKTORAT]
(numera bl. ngn gg) hist. en prokurators (se PROKURATOR, sbst.2 1) ämbete l. ämbetstid. Lindfors (1824). Det prokurat han nu i tio år beklätt. Åkerhielm Tib. 427 (1929).
Spoiler title
Spoiler content