SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROMISS, n. (VRP 19/2 1650) l. f. (RARP 2: 194 (1635)); pl. -er.
Ordformer
(-miss 16351650. -misse 1716. -misser, pl. 16311725)
Etymologi
[jfr eng. promise; av lat. promissum, substantivering av p. pf. n. av promittere (se PROMITTERA), l. av det därtill bildade senlat. promissa. — Jfr PROMESS]
(†) löfte. RP 2: 127 (1631). Igenom goda ord och stoora promisser lät (han) sigh locka och draga på den nya Storfurstens sijda. Widekindi KrijgH 622 (1671). VDAkt. 1725, nr 342.
Spoiler title
Spoiler content