SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROMITTERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. promittieren, ä. eng. promit; av lat. promittere, av pro- (se PRO-, prefix1) o. mittere, släppa (jfr PERMITTERA, REMITTERA, m. fl.). — Jfr PROMESS, PROMETTERA, PROMISS, PROMISSION, PROMISSORISK, PROMITTENT]
(†) lova.
1) = LOVA, v.2 1. Gustaf II Adolf 549 (1632). H:s Excell:tie .. (mottog deputationen väl), promitterandes Städerne stedtze uthi nådher att wara bewågen. 1BorgP 315 (1676). Linné Bref I. 6: 101 (1765).
2) i uttr. ngt står att promettera sig av ngn, man kan vänta sig ngt av ngn; jfr LOVA, v.2 4. K. M:tt (märkte) .. att litet eller inthet stodh att promittera sigh aff Churfursten (av Brandenburg). RARP 6: 313 (1658).
3) = LOVA, v.2 5. RARP 9: 343 (1664). Een mycket wacker och skickelig yngling, som stora tingh af sig promitterade. Dahlberg Dagb. 259 (1689; uppl. 1912).
Spoiler title
Spoiler content