PROMISSORISK prω1misω4risk l. prωm1- l. prå1- l. prom1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. promissorisch, eng. promissory, fr. promissoire; till mlat. promissorius, till stammen i lat. promissor, löftesgivare, vbalsbst. till promittere (se PROMITTERA)]
jur. eg.: som har karaktären av ett löfte; om ed: som innebär en utfästelse att i den kommande vittnesberättelsen tala sanning; motsatt: assertorisk. Ekbohrn (1904). 2NF 32: 896 (1921).
