PROPRIE prå4prie, äv. prω4- (proprie (med) sl(utet) ō Weste; próprie Dalin), adj. oböjl.
Etymologi
[av lat. proprius (adv. proprie), egen (se PROPER)]
(numera föga br.) i sht jur. egen; särsk. i sådana uttr. som borgen som för proprie skuld. HH XXXII. 1: 298 (1787). De så kallade proprie eller egna vexelbrefven, i hvilka utgifvaren erkänner sig sjelf såsom gäldenär och betalare af vexelsumman. Nordström Cred. 152 (1853). Ramstedt BokförGr. 89 (1915).
-BALANS. brist i redogörares redovisning av offentliga medel, föranledd av underlåten redovisning för hela det uppburna beloppet. PH 14: 250 (1788). Reuterskiöld Grundlag. 540 (1925). —
-BORGEN. borgen (se d. o. 1 c) såsom för egen skuld, gm vilken fordringsägaren får rätt att efter eget gottfinnande utkräva skulden antingen hos gäldenären l. hos borgensmannen. Lindfors (1824). HandHantv. Hand. 3: 168 (1934). —
-BORGENSMAN, äv. -BORGESMAN~102 l. ~200. person som ingår proprieborgen. BoupptVäxjö 1823. —
-HANDEL. handel. handel som ngn driver för egen l. privat räkning; motsatt: kommissionshandel. Salander AnmMynt 7 (1753). —
-KONTO. handel. bokföringskonto vari en affärsinnehavare o. d. redovisar sina privata transaktioner med företaget. Smedman Kont. 7 (1874). —
-VÄXEL. handel. växel som bl. a. innehåller en ovillkorlig utfästelse av utställaren att betala en viss pänningsumma, egen växel. Jungberg (1873).
