PROSEKTOR prωsäk3tor2 l. pro-, l. 040 (prose`ctor Weste; prosä´cktårr Dalin), m.||ig.; best. -n ((†) -en 2RARP 18: 286(1752)); pl. -er prω1säktω4rer l. prå1-.
Ordformer
(förr äv. -sector)
Etymologi
[jfr t. o. eng. prosector, fr. prosecteur; av lat. prosector, vbalsbst. till prosecare, skära upp, av pro- (se PRO-, prefix1) o. secare, skära (jfr DISSEKERA,INSEKT, SAX, SEGEL, SEKANT,SEKTION, SÅG m. fl.)]
(vetenskapligt utbildad) lärare som jämte professor undervisar i normal o. patologisk anatomi o. särskilt sörjer för den praktiska delen av denna undervisning, ss. obduktioner o. dissektioner; förr om medhjälpare till professor i anatomi med uppgift att förbereda lik för demonstration o. att göra anatomiska preparat o. d. HdlCollMed. 7/11 1744. SFS 1932, s. 155.
