PROSEKVERA, v. -ade. (pr. sg. -er RP 3: 199(1633)). vbalsbst. -ANDE; jfr PROSEKUTION.
Ordformer
(äv. -sequera, -seqvera)
Etymologi
[jfr t. prosequieren samt eng. prosecute, ä. fr. prosecuter; av lat. prosequi, fullfölja, förfölja, av pro- (se PRO-, prefix1) o. sequi, följa (se SEKUND)]
(†)
1) fullfölja (ngt). 2SthmTb. 5: 290(1577). Haffver fienden opriffvit våre troupper i Schlesien, och är till befruchtandes, att han proseqverer denne sin victorie och söker att gå neder åth sjökanten. RP 3: 199(1633). Ekbohrn(1904).
2) åklaga (ngn) inför rätta. (Bärgsmännen) så hoos den eena som andra fördiupade sig j skuldh .. och således på skullden sedan tingförde och efter domb proseqverade blefne. Johansson Noraskog 3: 406(i handl. fr. 1684). Jungberg(1873). Ekbohrn(1904).
