SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRÅMA prå3ma2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.).
Ordformer
(prom- c. 1734. pråm- 1722 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. pramme, t. prahmen; avledn. av PRÅM]
I. (i fackspr.) tr.: forsla l. frakta l. transportera (gods o. d.) med l. på pråm(ar). Pråmning af bräder. SundhetscollBer. 1855, s. 85. Hvad som är färdigt för export pråmas ombord. Grebst Bröll. 34 (1913). särsk.: magasinera l. förvara (ngt) på en pråm l. pråmar. Lang FinlSjör. 427 (1932).
II. (†) intr.: gå l. färdas över en flod o. d. med en färja l. färjor. HC12H 1: 26 (c. 1734).
Särsk. förb.: PRÅMA SIG FRAM10 0 4 l. (med motsatsbetoning) 30 0 4. (mera tillf.) till I: ta sig fram (på flod o. d.) i l. med en pråm. Bildt Ital. 8 (1896).
PRÅMA ÖVER. (†) till I: färja över (ngt). Swedberg Ordab. (1722). Schenberg (1739).
Ssg (till I): PRÅMNINGS-KOSTNAD. Stålhane Förf. 769 (1892).
Spoiler title
Spoiler content