SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRÅM prå4m, r. l. m., i bet. 5 m.; best. -en; pl. -ar (RP 5: 177 (1635) osv.) ((†) -er G1R 25: 237 (1555), SUFinlH 1: 173 (1601); -or L. Paulinus Gothus ThesCat. 430 (1631)); äv. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter) PROM prom4, äv. prωm4, r. l. m.; best. prommen; pl. prommar ((†) prommer HB 2: 56 (1585), SUFinlH 1: 171 (1601)); äv. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter l. om norska förh. l. i bet. 3) PRAM pram4, r. l. m.; best. prammen (KKD 5: 375 (c. 1711), Antarctic 1: 191 (1904)); pl. prammar (Hufvudstadsbl. 1897, nr 51, s. 1, Hägg Segel 122 (1935)) ((†) pramer OxBr. 9: 653 (1645), Därs. 654. prammer Bolinus Dagb. 93 (1675)).
Ordformer
(pram (-aa-) 15211917. pramm 16751935. prom (-hm) 16021857. promer, sg. 1698 (: fyll-promer). promm 17081889. prum 1802. pråm (-åå-, -hm) 1534 osv. pråmb 1620. pråmer, sg. 1695 (: Öhlpråmer). pråmm 16521897)
Etymologi
[fsv. pram, praam, prom; jfr fd. o. dan. pram, fnor. prámr, nor. pram; av mlt. pram; liksom mnl. praem, prame, holl. praam, ffris. prām, fris. prame, mht. prām, t. prahm(e), eng. pram, fr. prame, ytterst av fslav. pramu, båt (varav tjeck. pram, pol. prom, ry. poróm), etymologiskt motsv. fsv. farmber, last, fsax. farm, resa, fht. farm, båt, isl. farmr, last; av samma ieur. rot som ingår i FARA, v.2; formen prom kan möjl. ha inlånats från en dock icke bestyrkt mlt. biform prom]
1) däckat l. odäckat, relativt brett, flatbottnat o. grundgående (större l. mindre) fartyg (av trä l. metall l. betong) avsett för transporter av skilda slag (på floder l. insjöar l. hav o. dyl. l. i hamnar) o. framdrivet gm bogsering l. rodd l. stakning l. dragning (av på flod- l. kanalstrand gående personer l. dragdjur) l. med segel l. motor; ofta: läktare, lastpråm; äv. (numera i sht bygdemålsfärgat i vissa trakter) om dylik farkost använd ss. färja på floder o. sjöar; förr äv.: ponton. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Ty föres mäst Höö, Säd, Biälkar, Stycken och sådant med Promar, dedan en fyllhund kallas fyll-promer. Rudbeck Atl. 3: 279 (1698); jfr 5. Färgan öfver Renströmmen .. ligger på 2ne små pråmar. Palmstedt Res. 53 (1778). Vid Lafrets By är en liten Pram, til deras tjenst, som ärna sig öfver Laga å. Osbeck Lah. 223 (1796). jfr: Pråm: fartyg, som icke är försett med maskineri eller segel som framdrivningsmedel. SFS 1936, s. 518. — jfr AVLASTNINGS-, BARLAST-, BECK-, DOCK-, FLOTT-, HANDKRAN-, JÄRN-, KANAL-, KOL-, KRAN-, LAST-, LOSSNINGS-, MJÖL-, MOTOR-, MUDDER-, SLOTTS-, SLÄP-, STEN-, STÅL-PRÅM m. fl.
2) (förr) sjömil. för krigföring på grunt vatten avsett, med kanoner bestyckat fartyg av samma typ som större lastpråm, blockskepp, holk. OPetri Kr. 291 (c. 1540). Tree pramer, besatte medh stycken och musqueterer. OxBr. 9: 654 (1645). Ehrenskjöld .. kallade alla Officerare om bord på Promen. Tornquist Utk. 2: 59 (1788). Hildebrand Medelt. 2: 866 (1898; om medeltida förh.). — jfr BLOCK-, BOMBARDER-, DEFENSIONS-, KANON-, SKOTT-, STYCKE-PRÅM.
3) (vanl. pram) (i sht bygdemålsfärgat i vissa trakter l. om norska förh.) mindre, odäckad o. flatbottnad, med åror framdriven farkost använd ss. skeppsbåt l. jolle l. fiskebåt o. d., eka. Dalin Synon. 72 (1870). Den till jakten hörande prammen, som följde efter på släp, blef i brådskan ej halad ombord. TurÅ 1898, s. 221. De minsta skeppsbåtarna, ”jollarna”, liksom ”prammarna” .. äro uteslutande avsedda för rodd. Hägg Segel 122 (1935).
4) (starkt vard. l. i slangartat spr.) i pl., om (stora, klumpiga) skor. Bergman Skolp. 113 (1934).
5) äldre, nedsättande benämning på person, särsk. drinkare; jfr språkprovet från 1698 under 1; i ssgrna DYNG-, FYLL-, ÖL-PRÅM.
Ssgr (i allm. till 1): A: PRÅM-AVGIFT~02. avgift för transport o. d. med pråm. Harlock (1944).
-BEVIS. = -sedel 2. SvUppslB 28: 521 (1936).
-BYGGARE. person som har till yrke att bygga pråmar; förr äv. ss. tillnamn. SthmSkotteb. 3: 303 (1524). Anders Andersson Pråhmbyggare. BoupptSthm 24/2 1668. SLorS 16: 546 (1899).
-BYGGNAD. (†) abstr.; jfr byggnad 2. Nordberg C12 2: 638 (1740). Kempe FabritiiL 133 (1762).
-BYGGNING. (†) = -byggnad. SUFinlH 1: 172 (1601). Thulin Mant. 1: 96 (i handl. fr. 1607).
-BÅT. (†)
1) färja, pråm. IT 1791, nr 47, s. 4.
2) skeppsbåt, jolle; jfr pråm 3. Björkman (1889). PT 1907, nr 235 B, s. 2.
-DRAGARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) (i sht om utländska förh.) person som har till yrke att (gående på stranden) framdraga pråm(ar) på flod l. kanal o. d. Bercovici RopVolga 8 (1926). Kören stämde åter upp en visa, Pråmdragarnas sång vid Volga. Blomberg LandLåg. 208 (1930).
2) bogserbåt till pråm(ar). Sjöberg Horn Trad. 107 (1928).
Ssgr (till -dragare 1): pråmdragar-sång.
-visa, r. l. f. —
-DRAGNING. jfr -dragare.
-FART. jfr fart 2. BtVLand 3: 105 (1867).
-FARTYG~02 l. ~20. pråm, pråmliknande fartyg. VFl. 1915, s. 123.
-FLOTTA, r. l. f. antal pråmar som ägas av ett rederi o. dyl. l. som trafikera ett visst farvatten o. d. SkogsvT 1907, s. 498. Den pråmflotta, som är tillfinnandes i Ryssviken. VFl. 1931, s. 190.
-FRAKT.
1) transport (av gods) med pråm(ar). BoupptSthm 1680, s. 377 a (1679).
2) avgift för transport (av gods) med pråm(ar). Östergren (1935).
-FRAKTARE. person som forslar ngt med pråm(ar). Konow (1887).
-FÄRD. Östergren (1935).
-FÄRJA, r. l. f. pråmlik färja för överskeppning över flod o. d. Hedin GmKhor. 508 (1893).
-FÖRARE. [y. fsv. pram förare] person som för l. styr en pråm. Lind 1: 683 (1749).
-HUS.
1) husliknande överbyggnad på (last)pråm. Fogelqvist ResRot 76 (1926).
2) packhus för gods som skall fraktas med pråmar. SvGeogrÅb. 1932, s. 84.
-HYRA, r. l. f. jfr -avgift, -frakt 2. Smedman Kont. 5: 12 (1872).
-KANAL. kanal för pråmfart. VFl. 1907, s. 116.
-KARL. [fsv. pramkarl] besättningsman l. skeppare på pråm; förr äv.: färjkarl. SthmSkotteb. 1539, s. 15. En mörk natt skulle .. (N. N.) fara öfver Lyddeköpinge färjeställe, men pramkarlen kom ej ut. BL 9: 177 (1843). Söderhjelm MVärld 1: 9 (1929).
-KRAN. (lyft)kran på pråm. 2UB 9: 386 (1905).
-KVARN. (förr) vattenkvarn placerad på (i flod o. d.) förankrad pråm. Stiernman Com. 3: 510 (1667). Ymer 1930, s. 262 (om förh. på 1700-talet).
-KÄTTING. Östergren (1935).
-LASS. (†) pråmlast. 6 Pråmlass kåhl. BoupptSthm 28/2 1666.
-LAST. jfr last, sbst.2 1. PH 6: 3661 (1755).
-LED, r. l. f. l. m. jfr led, sbst.2 1 b. TByggn. 1859, s. 190.
-LÖDE, m.?; pl. -er. [för senare ssgsleden jfr y. fsv. (bats) lödhe, m., (båt)last; jfr äv. nor. dial. løda, f., pålastning (av säd o. d.), samt løda, stapla, isl. hløða, lasta, till hlaða, lasta, stapla (se lada, v.2); jfr äv. lod, sbst.3] (†) pråmlast. (Tre) pramlöd[er] steen. SthmSkotteb. 3: 268 (1525).
-MAST. Frick o. Trolle Sjöm. 118 (1872).
-MÄSTARE. (†) person som styr l. har uppsikt o. d. över pråm. SthmSkotteb. 3: 303 (1524). PH 10: 174 (1773).
-PENNINGAR, se -pänningar.
-POJKE. besättningspojke på pråm l. på bogserbåt som drar pråmsläp; äv. om pojke som sköter en häst som drar en pråm. Söderhjelm MVärld 1: 9 (1929).
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (pråm- 1669 osv. pråme- 1684) pråmavgift; förr äv.: färjpänningar. BoupptSthm 1669, s. 418. Officererne kunna intet heller begära, at wara frie wid Färjestader, för Bro- och Pråmme-penningar. LMil. 1: 347 (1684). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-RAD. jfr -släp. Adelsköld Dagsv. 2: 35 (1900).
-REDERI. Östergren (1935).
-RODDARE. Cedercreutz Blomst. 102 (1919).
-ROT. (i fackspr.) ss. spant i pråm använt parti av träd, bestående av en del av nedre delen av stammen samt en i vinkel däremot gående rotdel. SundsvP 1886, nr 70, s. 4.
-RUFF. ruff för besättning på pråm. Siwertz ResK 208 (1929).
-RULLA, r. l. f. (†) förteckning över en pråms last. Peder Lumpe haffu[er] .. giortt .. fullan regenskap ept[er] både pråm rullerne ssom j r[e]tta låge. 2SthmTb. 2: 240 (1553).
-SATT, p. adj. (i fackspr.) om gods o. d.: lastad på en pråm. HandInd. 435 (1926).
-SEDEL. (i fackspr.)
1) sedel upptagande detaljerad förteckning över en pråms last. SFS 1831, s. 428.
2) tullpass för pråm som går i inrikes trafik mellan frihamn o. annan hamn. SFS 1919, s. 1674.
(jfr 2) -SKEPP. (förr) sjömil. bestyckad pråm. KatalFlottUtst. 1897, Bih. s. 8.
-SKEPPARE. skeppare som idkar fraktfart o. d. med pråm; pråmförare. SD 1892, nr 326, s. 4.
-SLÄP. större l. mindre antal med trossar o. d. förbundna pråmar dragna av en (stundom flera) bogserbåt(ar). Ett pråmsläp, som hade det knepigt nog att klara sin långa svans i det krokiga farvattnet. Sparre Spinnspö 172 (1930).
-SPRUTA, r. l. f. (förr) brandv. flodspruta installerad på pråm. SFS 1828, SärskBl. s. 150.
-STUGA. (bygdemålsfärgat) färjstuga. 3SkånS III. 1: 39 (1894).
-STYRARE. person som styr en (bogserad) pråm. WoJ (1891).
-TAK. på ruff l. styrhus l. över last o. d. på pråm. Sjödin Undret 47 (1910).
-TALJA. (†) sjöt. avhållstalja på pråms (l. bogserbåts) utombordssida. Frick o. Trolle Sjöm. 167 (1872).
-TALS, adv. i hela pråmar, i pråmar; äv. bildl.: i stor(a) mängd(er). Michaelson Ungk. 39 (1892).
-TANK. (i fackspr.) slusskammare byggd ss. en stor pråm o. nedsänkt i vattnet o. vilande på kanalbottnen. 2UB 9: 421 (1905).
-TRANSPORT. SvGeogrÅb. 1930, s. 110.
-VARV. för byggande o. reparation av pråmar; jfr skepps-varv. SkogsvT 1907, s. 498.
-VIRKE. (pråm- 1524 osv. pråme- 1602) (numera bl. tillf.) virke varav pråm bygges. SthmSkotteb. 3: 242 (1524). SUFinlH 1: 236 (1602).
-ÅKARE. (†) pråmskeppare. PH 8: 546 (1766). Hülphers SvStäd. 1: 11 (1778).
-ÅRA. för rodd av pråm; i sht i pl. Smith 70 (1915).
B (†): PRÅME-PÄNNINGAR, -VIRKE, se A.
Spoiler title
Spoiler content