SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRÅMARE, m.; pl. =.
Ordformer
(prom- 1660. pråm- 16671889)
Etymologi
[vbalsbst. till PRÅMA l. avledn. av PRÅM]
(†)
1) pråm (se d. o. 1); äv.: färja. (Godset bör icke lastas i) Lättare och Promare. Stiernman Riksd. 1403 (1660). Then 20. Januarii reeste Wij .. öfwer een löpande Elff eller Åå, medh Pråmare. Willman Resa 220 (1667).
2) pråmskeppare. Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content